Samtalet med arbetsförmedlingen sådde ett litet frö, och det är med en lätt tillförsikt som jag kan berätta det börjar hända grejer. Det lite samtal och papper som ska fixas, innan saken är biff. Det känns riktigt skönt på ett sätt, men jag vågar inte ropa HEJ! innan jag är över ån.
Vem vet vad som upptäcks när jag ska gå på mitt livs första mammografi t ex? Förhopppningsvis ingenting, men jag är glad att jag äntligen får möjlighet att gå dit. Den kallelsen har jag väntat på nämlligen.
Sen OM och NÄR nu saker börjar ordna sig på arbetsfronten, hur ska det då gå för den här bloggen om Framtiden?? Jag har trots allt, tillsammans med några av er, hängt här under snart ett år. (Jo det är sant, på lördag fyller vi ett år) Och sen då?
Det får vi fundera på lite senare, sa tidsoptimisten. 
Förresten Grattis och Amandapå namnsdagen i efterskott. 
