Sista helgen inför stora julledigheterna, och många tar ledígt. Detta märktes idag när det började dra ihop sig vid hemgång. Tidigare under dagen var jag fullt upptagen med att visa en ny tjej från Academic Work, vad mina dagliga rutiner gick ut på, samt låta henne medlyssna på lite samtal. Det är nog meningen att hon ska göra en del av mitt jobb sen när jag är borta.
Efter fredagsfikat med sedvanligt horoskop och uppsluppen stämning var det då dags att packa ihop för helgen. Jag hade några ärenden på stan innan det var dags för hemfärd. De flesta skulle jag få se igen både före och efter jul, men chefen skulle inte komma tillbaka förrän nästa år, tiden var inne att släppa taget…. För en gång skull, bortett från domedagen, så var det en lång tyst stund i en avskedskram… helt ordlös men sa ändå mycket. Och det var svårt att släppa, men det gick. Och det kändes….. vemodigt, smärtsamt, men ändå bra. 
Efteråt gick jag ut i vintermörkrets väta och vandrade bortåt Hornsgatan mot Slussen, Gamla Stan, Kungsträdgården, en kort genväg via Hötorgshallen där speciella äpplen finns, för att sedan nå slutstoppet på Sveavägen. En lång, skön vandring med intryck, puls och tankerensning och julklappen till Lillsessan blev till sist inhandlad. Och den blev helt perfekt för världens goaste tvååring. Det ska bli spännande vad den får för namn i framtiden. 
