Under min tystnad här, så har jag ägnat mig åt att söka jobb, som ni ser. Än så länge har det inte lett till någon intervju ännu, så under tiden filar jag på mitt CV och det här sk. ”säljbrevet” som det så vackert heter. Där ska man skriva om sig själv, så unikt som möjligt och helst så bra som möjligt. Dessutom ska man sticka ut i mängden av alla ansökningar som dräller in på företagets bord.
Själva CV´t är ju inget mer att göra åt, min bakgrund står ju där, och enligt mannen på TRR så såg det proffsigt och riktigt bra ut. Värre är det ju med detta smörbrev. Här smyger sig, vare sig man vill eller inte, Jante på bakom mig och knackar på axeln. - Men hallå, så där kan du ju inte skriva! -Vem tror du att du är?! -Är du inte riktigt frisk?? osv.. Och med självkänslan nere vid fotknölarna tvekar jag….. en stund. Men så biter jag ihop, skakar av mig Jante och kör på. Jag skiter i Jante, och om jag överdriver lite hur världsbäst jag är. Det får liksom bära eller brista tänker jag. Jag har just nu ingenting att förlora. För nu är det kris!
Så håll tummarna där ute lite grann för mig, så jag kan börja gå framåt ett steg, okej?!
Apropå Mannen på TRR så kan jag glatt berätta att vi har börjat närma oss varann. Vårt senaste möte var både trevligt och givande, och för första gånen så hade vi nte ens en halv minut i tystnad. 
Annat var det med min första kontakt med AMS, men det kan vi ta en annan gång. Man vill ju inte förstöra den goda stämningen som just uppkom. 
