I våras köpte jag en hatt till Alice. Ingen vanlig keps, utan en som påminde lite om de där potthattarna som var poppis på 30-talet. HM hade dem i sitt hattsortiment.
Det är bara det att Alice inte alltid är så förtjust i att bära hatt. Ja fick hon välja skulle varenda plagg åka av, och hon kunde möjligtvis bära hatten då. Eller så räcker det med en strumpa på handen, det funkar lika bra. I vilket fall, en dag försvann hatten. Jag kunde inte hitta den någonstans. Vare sig i bilen, där hon kunde ha gömt den under sin bilbarnstol.. Eller i hennes ugn, eller bakom kudden i soffan. Jag letade verkligen överallt, men den var puts väck. Lite ledsen förlikade jag mig med tanken att den helt enkelt var borta. Istället fick hon bära en ärvd keps med tre små apor på. Det gick lika fint för henne, eftersom hon gillar apor.
MEN… igår gick vi ner till stranden, och där… på en träbänk låg den med en liten sten som hindrade den att flyga iväg igen! Efter nästan en månad hade den legat här och väntat på oss. Vilka glädjerop! T o m Alice blev så glad att hon helst ville sova med den på natten. Hatten var sig lik, och livet återgick till det vanliga lunket igen.. ; )
