Den här helgen har nog gått lite för fort, plötsligt var det söndag kväll igen och jag har knappt varit i närheten av datorn. (Bra eller dåligt? ;-) ) Men låt mig få summera sista festen med gänget lite: Några röda glasögon fick jag aldrig tag i. Ändå gick jag till några tänkbara butiker på Hornsgatan för att ev. kunna hitta rött transparent självhäftande film. Utan resultat förstås. Min tanke var ju att tolka Agent 007 ser rött då festtemat var just James Bond. En snabb överläggning gjorde att jag lätt besviken fick ta vanliga svarta solglasögon, trä på mig helt svarta kläder a´ la Modesty Blaise, och göra lite fräna poser helt enkelt.
Tiden var knapp, eftersom det var idag som Lillprinsen skulle läsa tredje versen ur adventsdikten så var det en stor stund som väntade även där. Alltså, liksom en fullfjädrad Ninja, var det snabba ryck till dagis, myspys med småtomtar, mingla runt där, för att sedan kasta sig tillbaka till jobbet för snabbt ombyte och tillfix. Och i rättan tid till att ”komma i perfekt stund till festen” kunde jag, tillsammans med några kollegor göra entré på röda mattan. 
Nu var det ju som så att det här med tema betydde ju inte att man behövde klä ut sig för att tolka något. (Vart hade jag nu fått det ifrån? ) När vi kom ner så var 98 % av de manliga gästerna klädda i smoking och bakåt, vattenkammat hår. 99,99% av damerna bar festblåsor med uppsatta tjusiga hårkonstellationer! Den sista 0,001 % var nån knäppgök som smög omkring som en Ninja och mumlade med ena fingret i örat, ( i hopp om att alla skulle fatta att det var en hemlig hörsnäcka i örat som på film) Och i tron om att andra säkert fattat det där med att köra den klassiska James Bond posen, så var även samma knäppgök inte sen med att visa vad hon gick för inför mingelkameran. Några timmar senare, när bilderna lades utpå helvägg, insåg jag att så varinte fallet…. ( jag hoppas jag kan ordna en en bild här att bjuda på så småningom 
)
Nåväl, resten av kvällen forlöpte i nöjets tecken och eftersom jag redan från början lagt ribban på festligheter så kunde det bjudas på äkta pogodans, bordsdans, hopppåstoldans medan husbandet rockade på. Förhoppningsvis så kanske jag var så väl utklädd att ingen ens förstod att det var jag. Det återstår att se imorgon när jag kliver in på kontoret.
Om inte….. tja.. då är det bara att hålla huvudet högt och bjuda på underhållningen. Och det viktigaste av allt; Kvällen var lyckad, och jag hade ialla fall SKITSKOJ!
