Jag har varit lite tyst ett par dagar, och det beror på att livet ser till att jag har att göra. Jag hade tänkt berätta lite om den där aktiviteten, som vi var iväg på i torsdags. Ni vet då jag var alldeles vild av nyfikenhet och förväntningar. Lite kort kan jag säga nu, att den uppfyllde mitt nöjeslyte i alla fall. De andra hade varit på samma ställe förut och var måttligt roade. De var nöjda och hade lika kul som jag, men entusiasmen var kanske inte lika hög. 
Nåväl, lite mer om det sen.
Annars var helgen ovanligt trivsam, och det som skulle göras fick flytta på sig för andra aktiviteter. Vi var nämligen ute och åkte. Tanken var att vi skulle handla, men plötsligt var vi utanför Arlanda, och fick då ingivelsen att vi skulle ta ett flyg till Franska Rivieran, så vi svängde in där och…….. Nää det gjorde vi inte alls det, för vi är inga jetsetare direkt, men det hade varit kul att berätta om det, OM nu det hade hänt.
Nej vad vi gjorde var att sambon, var väldigt nyfiken på vem Bonde-Peter hade valt in på sin gård, och vi var i närheten av Gottröra, där han tydligen bor. Och jag som en gång arrenderat ett underbart torp i närheten visste ju naturligtvis vart Gottröra låg, så vi åkte dit. ( Det här kunde bli väldigt pinsamt, då sambon tror att han är diskret när han ska smyga och spana.) I Centrum av Gottröra fann vi…… ingenting. Vi stannade till vid Statoilmacken, där vi kunde köpa varsin Steakout-kaffe och en påse juleskum till småfolket. Han hoppades på att jag skulle fråga vart Bonde-Peter höll hus, men där gick han bet. Även jag har mina gränser, och när det gäller folks integritet så vet även jag min plats och håller mig där. (Så ni kan andas ut grabbar)
Nåväl, efter en stunds spanande efter bönder och flygplan, så tog vi vägen förbi mitt gamla torp. Det var en emotionell stund för mig. Med vibrato i rösten berättade jag om stigen där katten Bazil brukade möta upp mig, och vilket träd han brukade rusa uppi när vi lekte tafatt. Platsen för hängmattan, fårhagen osv… Guuuud så jag saknar stället, och guuud vad jag saknar ett torp, ett landställe, så snälla läsare därute. Finns det någon som har ett öde torp någonstans så hör av er. Jag ska med varm hand och kärlek ta mig an det som mitt egna barn.
Helgen blev till måndag och det är en grå sådan, jag har vart hos Mannen på Trygghetsrådet igen, vi ska ses först i mars bestämde vi. Tills dess bör jag veta lite mer vad jag vill bli, och förhoppningsvis har jag lite fler frågor till honom. Jag tror han tycker jag är lite tråkig. Just nu får han tycka det i så fall.
