Två dagar! I två dagar har jag varit onödigt seg och trött. -Jaha.. och varför det då? undrar kanske någon. -Att vara seg är ju inget ovanligt i den här värmen… Ja det där vet jag ju, men i mitt fall är det helt självfövållat. Det är inte ens synd om mig. Jag var nämligen ute och kryssade runt i skärgården med S/S Blidösund och några vänner. I lilla aktersalongen stod Nomads och öste järnet. Ja resten kan ni ju tänka er.. God öl, trevligt sällskap, kvällen är ljum och ljus och verkar inte vilja ta slut. Sånt straffar sig ibland… 
I vilket fall, när jag satt uppe på bänkarna, med fönstret som ryggstöd, fastnade jag med blicken i horisonten bakom bandet. Jag funderade lite över om det var fler än jag som noterade deras bakgrund, och i så fall, märkte även bandet publikens ev. drömmande blickar..? Jag ska nog ta och fråga Hasse om det nästa gång vi ses. (Vad yrar hon nu om, och vad tusan är den Lametti för nåt..?) Det som uppenbarade sig bakom bandet var nämligen infarten in till Stockholm, med solen som speglade sig i vattnet. Skuggor och stadssiluetten som stolt poserade. Och alla var glada.
Det är såna här ögonblick som kan fastna och hänga kvar riktigt länge, och jag känner en stolthet och glädje av att bo i en sån här vacker stad!
Tänkte jag kunde dela med mig av resultatet lite, och samtidigt påminna mig själv, att jag faktiskt inte suttit på sofflocket och rullat tummarna.. 
