Hallå Framtiden…??

Vid den här tiden när träden är helt avklädda, så kan jag från vårt köksfönster se över till huset på andra sidan. Högst upp i huset bor ett par.  Av någon anledning så brukar blicken fastna där, varje år vid samma tidpunkt. Det hänger en stor ljusröd julstjärna i fönstret, och det är en grön hall. Det kan man se från mitt håll. Jag kan dock inte se deras ansiktsutryck, utan bara siluetterna, och det är inte så att det händer några fantasisvävande aktiviteter heller i köket. ( tyvärr kanske man ska säga`..? ) 

 Men de korta stunder blicken har fastnat där, så har jag flera gånger konstaterat att de verka ha det ganska mysigt tillsammans, en slags harmoni som vilar över dem. De här ögonblicken kan få igång fantasin, och det har hänt ett par gånger nu att jag  för  pratar om det här paret, med övriga familjemedlemmar till deras måttliga intresse. (ja egentligen totala ointresse, om jag ska vara helt ärlig, de ser snarare lite oroliga ut.)

Jag vet t ex. att det är Hon som går först till jobbet, hon brukar ha ganska bråttom så det går undan när han går snabbt fram&tillbaka genom den gröna hallen. Alltmedan Han fixar i ordning i köket. Ibland frågar jag mig varför hon har så bråttom, och oftast så har jag olika svar: de försov sig, tog en sovmorgon, de väckte varandra till liv med ett passionerat älskande morgonnyp…  I vilket fall, till slut går hon och han fixar färdigt i köket, innan även han gör sig klar för att gå, Innan dess har han släckt alla lampor i lägenheten, t o m julstjärnan.

Det är oftast han som lagar middagsmaten, och naturligtvis verkar han gilla det.  Hon fixar med något längre inne i lägenheten, ibland kommer hon ut och provsmakar ur grytan, som han bett om. Det sista han gör är att han tänder de höga stearinljusen, ropar in henne att maten är klart. Hon kommer in och sätter sig, han släcker ner och så sätter sig till bords. Jag kan riktigt se hur dukningen ser ut, och att det röda vinet har perfekt temperatur med en himmelsk arom…..

Det roliga är att jag skulle aldrig känna igen dem om vi möttes ute på gatan eller så. Jag vet egentligen ingenting om dem, men deras köksfönster är behaglig att vila blicken på för en stund.. Det är som en liten trevlig kortfilm, pocketbok där fantasin får fritt spelrum. 

Tags: , , blicken, fantasin, julstjärna, köksfönster, pocketbok