När jag började på företaget som konsult, var jag inne i en skilsmässa som inte var bästa direkt. Efter att alla sk vänner försvann i samband med ett avslutat äktenskap med lång bitter eftersmak, så fann jag nya betydelsefulla vänband på företaget. När det stormat i privatlivet och runt barnen, så har jobbet varit min frizon och oas i tillvaron. Men jag ska inte gå in så mkt på det här, utan tanken är att jag ska rensa lite ur mitt huvud, reflektera lite över känslor och tankar under den här resan. Jag hoppas på inspel från er som orkar följa mig, och få ha er som bollplank.Därför har jag startat den här bloggen, där jag befinner mig vid vägskälet.
-Ska jag satsa på att åka med tåget till de nya ägarna, eller ska jag hoppa av, och i så fall, hur?
