Först och främst, igår träffade jag Nina, min sk. livscoach. Om nu mötet med Mannen från trygghetsrådet inte var någon inspirationsdejt, så var mötet med Nina raka motsatsen. Hon är så jäkla bra! Ville bara säga det.
Just nu, för tillfället är jag smått irriterad. Först lyckades jag spilla ut en hel kanna mjölk i matsalen, när jag skulle ta mitt obligatoriska morgonkaffe. Ena sidan av jackan blev helt nermjölkad ända ner i fickorna. Mitt i allt torkande och svärande, ringde mobilen. Det var sambon, som i vanlig ordning började skälla och gnälla, för att jag skulle ta vägen förbi ynglingen idag efter jobbet. Ska jag behöva försvara mig för att jag träffar mina stora barn? Det är ju inte så att jag ska ut och roa mig på nån baluns, utan vill se mitt egna kött och blod en stund i enskildhet. Det ska jag inte behöva be om lov för.
Nu är det som så att i går ringde han och skällde om något annat, i förrgår lika så. Det gör mig trött, irriterad och det tar sån förbannad energi. 
