VIlken rubrik va!? Det kanske skulle bli något för mig… Rubriksättare. Nu vet jag inte hur det funkar på en tidning, men man undrar ju ibland… Särskilt när det kan sälja extranummer. Jag minns särskilt en gång, jag kanske var fem år, som Seb. Jag skulle gå ner till Domus och köpa ett paket Commerce med filter till min far. (På den tiden fick minderåriga köpa tobak, hur som helst, perfekt för slöa rökande slöa föräldrar som skickade med lite extra pengar till glass) I vilket fall, jag köper cigaretterna och blicken fastnar vid en löpsedel där det står med stora bokstäver: KRIG!!!
Med det ordet på näthinnan gick jag hem från Domus, vilket vanligtvis inte var speciellt långt, men nu kändes som flera, ångestfyllda mil. För så mycket fattade jag att det var ett allvarligt och farligt ord. KRIG! I mina tankar började jag måla upp scener där vi var tvugna att fly, gömma oss, kanske dö på kuppen. Dagar och veckor gick, men allting fortlöpte som vanligt. Det blev fler turer till Domus, och kriget kom aldrig till oss. Det tog flera år innan jag förstod att det handlade om en helt annan del av världen.
Ja så vart jag ville komma fram till var, att med dagens rubrik så kunde man tro att jag slitit som ett djur med att städa och fixa, samtidigt som en massa saker har passerat utanför dörren, och självaste Richard Sjöberg har knackat på med blomsterbukett och ropat GRATTIS! Du har vunnit i Postkodsmiljonären! Men det har jag inte, och ingen har knackat på min dörr heller. Jag har bara varit på Naturhistoriska Riksmuséet med småfolket och Addemannen i ca 5 timmar. Och då var jag ganska trött innan. Och att gå med en Alice på museum när en Addeman är med är ingen lek. Inte ens för mig. 
Så därför mina vänner tänker jag nu avrunda lite snyggt och masa mig till sängs.
