Imorgon är det dags för det som vi har jobbat med sen i december. Festen- The Party- La Fiesta! Som vi har planerat, diskuterat och råddat i, samtidigt som vi repat och knåpat ihop detta coverband. Imorgon smäller det. Och det är med fantastiskt blandade känslor jag ser fram emot det. Visserligen bara positiva, men också en slags skräckblandad känsla. Och en liten liten gnutta vemod….
Den som har medverkat i en grupp, på jobbet, i skolan på kursen, förstår kanske vad jag menar. När alla i gruppen är så synkade och det uppstår en slags magisk dynamik, man liksom svävar på moln. Imorgon blir ju detta sk redovisning, examensprov, ja ni fattar. Då uppvisas resultatet.
Och sen då…?
Det är det jag känner vemod inför. Alla våra sessioner, diskussioner och skratt och tårar…. Hur blir det med dem? Ja visserligen har ju bandet lite att göra, vi ska ju lira och få ihop fler låtar, själva eventfesterna ska vi ju också fortsätta med på något sätt. Men blir det densamma? Förmodligen inte, men jag vet att jag plötsligt fått 6 nya vänner som kommer vara mig nära efter det här. Och det uppskattar jag. 
MEN idag skulle vi haft genrep, det blev inget, så vi får köra direkt på soundchecken de sista momenten.. Jag ska fixa det sista av mina kläder, och dona.. Och min mage bara iiilar.. jag är allmänt förvirrad, svarar på fel saker och ter mig mest allmänt stressad. Och om jag tycks vara allt detta utåt sett, så är det inte närheten av hur det är inombords. Men vaf asen, om TVÅ dagar är det över, då ska jag dela med mig hur jag känner mig då, och varför. 
