Tänk vad lite musik kan förändra sinnesstämningen på några seknuder. Beroende på vilker humör du är på, och vad du väljer att lyssna på så rycks du med. I eftermiddags t ex, tog jag min powerwalk i snöyran. Det inte speciellt inbjudande mied blöta snöflingor som yrade omkring framför en, det var skymning och grått. Men jag var fast besluten om att jag skulle ut ändå. Alltså, på med fulkläderna och på med hörlurarna, så var jag redo.
Medan jag intog min bana, Lötsjön runt via ängarna, så fylldes huvudet med bl a. Babylon´s burning, Borstal Breakout, Troops of tomorrow och White man in Hammersmith Palais, och det kändes som om jag flög fram. 
Livet var helt enkelt fantastiskt där i grådasket, och inget kunde få mig på dåligt humör. Emellanåt dök en favorit från Svenska Akademien upp, vilket höjde stämningen ännu mer. Det var nästan så att jag ville ta ett varv till. Men 45 minuter fick räcka, småfolket väntade där hemma, och jag hade lovat att vara tillbaka innan det var helt mörkt.
Så nu har jag placerat mig i horisontläge på soffan, och sippar Ramlösa skogshallon, och känner mig ganska nöjd med dagen. Visst finns det grejer som kunde ha gjorts, fast egentligen inte. Inte med två sjuka barn och en sovande sambo. Imorgon är Alice tillräcligt pigg och får gå till dagis, medan Seb pendlar fortfarande mellan 38-39 graders feber, och har inte kunnat äta nåt. Han är verkligen ynklig nu, men det går snart över, och då återgår vi till vår vardag igen. 
Peace, Roger, Over & Out.
