Frågan är om tiden tillåter mig att stanna upp och reflektera över saker och ting, som förr? Om jag ska ta mig tiden att tömma ryggsäcken, låta tankar och känslor få omvandlas till reflektioner och ord igen. För hur man än vrider och vänder på det, så formar vi framtiden för varje andetag vi tar, eller hur? Och för att kunna andas frisk luft, behöver vi stanna upp ibland.

Så.. Därför gör jag ett nytt försök att bena ut vad som hänt, vad som sker nu, och låter flödet gå helt enkelt. Så får det bli! 

Jag antar att ni andra i denna stund förbereder invigningen av årets första grill, är på väg till en majbrasa, eller kanske redan dragit igång ett partaj. Det gör ni helt rätt i. Man bör ta vara på ljuset och vårbruset som börjat uppenbara sig. Inte minst fåglarnas egna festival. Finns det förresten något finare än när koltrasten drar igång sin sång mellan betonghusen?

Det är då jag tar tag i Framtiden igen. I min tillfälliga ensamhet, med koltrasten och Bundesliga som sällskap, sitter jag här igen.

Och jag är förbannat trött. Det är där jag är just nu. Trött, tömd på energi, och på gränsen till en störtvåg av gråt som inte vill lossna. Den sitter där mitt i bröstkorgen och bara trycker. Ja, det är faktiskt sant.

Visst hör det väl våren till att tillvaron blir något stressigare fram till sommaren, och det är inga konstigheter, men i år är det tyngre. Är det åldern? Är det det hårda klimatet runt omkring oss? Eller är det bara så att det har blivit för mycket med allt? Det är det vi ska bena ut här. Vi ska också reflektera över hur det gått på jobbfronten sen sist, ( fröet till den här bloggen )  och mina tankar runt det som kom att bli min nya inkomstkälla.

OCH!

Vi ska reflektera om passion, kärlek, liv och död. Det ska vi göra!  Däremellan tar vi in lite poesi. Det mår en sargad själ alltid bra av, vid ett vägskäl.

Ha en fin Valborg och var rädd om igelkottarna!

Men så reser jag mig upp, redan på vägen upp så kan jag ana av ljuset utanför fönstret att detta bådar inte gott. Och mycket riktigt…. som dansande flingjävlar virvlar de runt! De har redan täckt marken minst två decimeter under denna natt! Hur hade här gått till? Klockan 1 inatt så var det helt rent!? Och nu ligger snön där som ett hån igen.  

Sen kliver jag över dammsugaren som har totalhavererat och är full av grus och damm. Den måste jag fixa idag, vidare in till småfolkets rum…. Dantes inferno.  Ja så har det malt på under morgonen. Nu har jag just tvingat i mig gröt, och en mugg kaffe. Det börjar kännas lite, lite bättre. Funderar på om jag ska ta en tuppur, kanske det skulle hjälpa?

 Eller ska jag ägna mig åt allmänna grubblerier som den dråpåtalade barnläkaren? Den historien är ju så tragisk och sorglig. Visst känner jag med föräldrarna, allt har ju bara gått helt fel ändå från första början, och nån måste vara syndabock. Å andra sidan var väl inte just den läkaren upptakten till allt skit som hände från första början… eller?!  

En annan het potatis är det nya förslaget om att mammorna ska få vara mammalediga längre igen.. Varför nu tänker jag? Varför inte lite tidigare? Jämlikhet i all ära, men när Storebror ska skriva på min näsa vad och hur jag ska leva, så blir det tvärstopp. Gör mig inte dummare än vad jag är tack!

På lördag är det Global Hour, då är tanken att alla i hela världen ska stänga av strömmen och släcka alla lampor i en timme. Såna kollektiva aktioner gillar jag! Och när det är välgörande och för en god sak skull, så blir jag ännu gladare. Tänk er synen av hela jordklotet utifrån som ligger helt nersläckt. Det enda man kan urskilja är små varma glimtar av levande ljus, eldar.. som om Tellus lekte kurragömma med de andra planeterna..

Jag går och vilar mig en stund. Vi ses!

För det första; Blotta tanken på en kall duschstråle över min kropp, ger mig rysningar. Jag föredrar varma härliga duschar! Gymnastiska övningar? Den har kroppen vet inte ens vad split är, så det överstrykes! Ja.. som sagt, listan kan göras lång.  Och tröttheten består. 

Jag kan dock trösta mig med att jag förmodligen inte är ensam om problemet, och att det kanske finns EN lösning värt att pröva: En sån där vakna upplampa! Ni vet, från Philips, som tänds lite succesivt och inbringar naturligt ljus som kroppens naturliga endorfiner går igång på.  Just det! En sån! Och idag är det en vecka kvar till julafton, så Jultomten! Om du läser detta, så har jag varit snäll nästan hela året sen sist så…….