Så efter några dagars slickande på tassarna, så har jag repat upp mig igen, hoppas jag. Jag vill ju så gärna berätta om resan, om eftersnacket från festen, och nu också om denna härliga välbehövliga påskhelg i Roslagen. Den var som balsam för själen.

Småfolket njöt också, Alice adpoterade en jättegullig toarullehållare som såg ut som en katt. Den hängde med överallt i stugan, med egen matskål. Jag tror den aldrig har behandlats med sån kärlek som just denna helg. Kruxet var bara att man fick komma ihåg att se till att ha en extrarulle i beredskap, när det var dags att besöka ”kattens” hemplats.

Seb ägnade sig åt jakt och äventyr med sina låtsaskompisar Anton och Aourischenni. Utrustad med hemmagjord pilbåge och en pinne som pil, smög de runt på tomten och gjorde stora fynd. Alltmedan min hjärna befann sig i nollläge.

Ikväll blir det till att repa igen, imorgon har vi spelning. Stärkta och överraskade av den respons vi fick sist, maler ändå en lite ny pirrighet i magen. Plötsligt höjer man ribban för sig själv, om det gick så bra förra gången, måste man ju vara ännu bättre denna gång… eller? Well, well, den värsta nervositeten har lagt sig, den vilar till imorgon kväll.

 Just nu i denna stund, när kaffet är urdrucket och jag sitter i köket, hör jag en envis rackare utanför fönstret. Jag vet inte riktigt va de fåglarna heter, men den piper ihärdigt just nu, som om den vill säga: Ja, nu har våren kommit för att stanna!!

Personalen på detta ställe kunde jämföras med Basil Fawlty i service och gästvänlighet, och vakten med stora märket på jackan var ett stort skämt. Nu var väl sällskapet inga dunungar direkt, enda anledningen till att vi var där, var att lyssna på vår kamrat som skulle spela, och bara ha kul. Det visade sig bli svårt för vissa av oss, därför innan kvällen var slut där så hade 8 huvuden rullat ut därifrån. Vakten var verkligen flitig, och man kan nästan ana om han jagade julbonus i lönekuvertet.  Och när vi till slut hade mer eller mindre blivit utfösta som boskap en stund efter stägningdags, fortsatte den glada stämningen på efterfest någonstans i Solna.

Egentligen var det meningen att jag skulle åka hem här, det var planen, vilket jag meddelat där hemma också. (Mina ambitioner är att komma hem tidigt, runt 12 eller nåt sånt)  Yeah! Right! Helt plötsligt befann jag mig i den här taxin och råkade hamna där också….. att man aldrig lär sig. Men kul var det, att jag sen mådde som jag förtjänade hela lördagen, det fick jag ta. Tur att man glömmer fort.