Jag ser dock fram emot när han vaknar i eftermiddag. Det är då jag drar på mig gympaskorna och fulkläderna, hörlurarna och beger mig ut på min nu extremt efterlängtade powerwalk. (!!!!????) -VA?? tänker nu en del därute som känner mig ganska väl, nu har hon ju slagit sig nånstans. Hon längtar ut för att powerwalka?? Och ja, det är faktiskt sant, det är knappt så jag tror det själv. Men dels behöver jag rensa min luft, och min skalle, jag behöver flåsa lite, och jag behöver avskärma mig och mina öron med musik, högt!  Och jag behöver hämta mer krafter. That´s it. 

Jag funderar på om kylan har med det att göra? Eller de korta dagarna? Jag vet inte, men det har hållit i sig nu ett tag, ändå låter de små änglarna mig få sova om nätterna.

I vilket fall, imorgon är det dags för möte med mina projektvänner. Det ser jag fram emot, jag är laddad till tusen och ser till att vara utvilad till dess.