Men när det gäller sommaren så; Ja det här är trots allt en ganska typisk sommar sådär runt skolavslutning, dvs med regn och småkyla. Och tar man en sväng ut i skogen t ex, så känner man hur gott det luktar. Grödan mår bra, och gräset får sin gröna färg. Även om jag längtar efter värmen också.

Nå vad händer annars då? Ja inte mycket, och samtidigt massor. Inte minst mitt huvud jobbar på högvarv, så pass mycket att jag tappat lite förmågan att få ner det här vilket jag borde ändra på. För då skulle jag kanske få lite perspektiv på saker och ting.

-Men vad försiggår däruppe i hennes lilla huvud då?  

I korthet:  Framtiden. Jag måste hitta ett jobb, och det snabbt. Jag har närmast panik just nu. Mitt förnämliga avgångsvederlag slutade i katastrof! 55 % skatt drog de från mina surt förvärvade pengar! Och då fick jag inte ens min intjänade bonus. Detta betyder 3000:- mindre i månaden för min del…

Framtiden igen, antagonisterna här hemma har tagit kål på mig. Så jag har låst in en del av mina känsloverktyg och engagemang, efter ett antal knivar i ryggen, för ett tag. Den reserv som finns kvar går odelat till de övriga, och att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Och Framtiden igen…. drömkåken sprack ju, inte så konstigt enligt ovan, eller hur?   Däremot, blir det förmodligen som så att det blir flytt till hösten i alla fall. Till en mindre och billigare lägenhet. 

Och tankar om allt möjligt som dyker upp på näthinnan; Döden t ex.. Mysteriet kring Air Franceplanet, Mordet i Stureby, Henke Larssons bortgångne bror,  Sara, min egna mor, osv.. Tragedier helt enkelt!

Och lite mer framtid… Vad i hela friden vill jag göra? Och hur ska jag kunna göra det nu? Det är ju för bövelen lågkonjuktur därute, och arbetslösheten flinar hånfullt. Det känns lite som om  att drömmar får fortsätta vara drömmar ett tag, i detta liv åtminstone, för nu är det till att se till att det hamnar mat på bordet. 

Under tiden, hämtar jag kraften och glädjen i grabbarna i bandet, Gibbe, småfolket, ynglingen och den fuktiga doften i skogen under fåglarnas skönsång. Och tar mig i kragen med bloggen igen.

Tack Picko för påknackningen! :-p

Och Lasse, tack för en supertrevlig lunch förra veckan! Det kommer mera.

 Men ikväll började jag fundera över vart jag befann mig i livet egentligen. Vad är det som gör mig så bra och unik? De flesta verkar ha något extra i bakfickan om något skulle gå snett. Något som de är bra på.

 En tjej är en hejare på golf och skidåkning t ex. Hon är enormt driftig och har koll på allt, hon är stencool. En annan är hängiven cyklist, och tillbringar sin fritid med sin make med att träna inför Vätternrundor och cykelmiddagar. Och så är hon utbildad massör. Och alltid glad och bara utstrålar glädje och positivitet. En person jag alltid blir glad åt att se. Och så har vi fotbollsmamman, bandykillen som alltid har middagar eller penthousefester på kalendern. Ja ni fattar, vad jag menar. ( Och nej det är inte att jag är avis på deras liv. Tvärtom, jag unnar dem allt gott, just för att de är såna härliga människor. )

 Men när jag ser på mig själv så frågar jag mig själv vad jag har att komma med. Ja bortsett från mina fem underbara barn som är det bästa jag lyckats åstadkomma. Vid ett event med en arbetsgrupp skulle man berätta vad man var mest stolt över. Jag kunde inte komma på en grej, bortsett från barnen. (Eller The Magnificent 5 som jag brukar kalla dem) Det är inte illa det, tvärtom. De i sin tur kommer göra stordåd i livet som de kommer att vara stolta över.

Jag kommer säkert på något mer som jag kan framhäva, en annan kväll då en annan del av sinnet får råda.  Tills dess så vill jag dela med mig av en bit av min balkong, och längta lite till sommaren.

 Imorgon ska jag träffa Honom på Trygghetsrådet. Det ska bli spännande. Kanske jag hittar en pusselbit i mitt sökande då.