Så efter några dagars slickande på tassarna, så har jag repat upp mig igen, hoppas jag. Jag vill ju så gärna berätta om resan, om eftersnacket från festen, och nu också om denna härliga välbehövliga påskhelg i Roslagen. Den var som balsam för själen.

Småfolket njöt också, Alice adpoterade en jättegullig toarullehållare som såg ut som en katt. Den hängde med överallt i stugan, med egen matskål. Jag tror den aldrig har behandlats med sån kärlek som just denna helg. Kruxet var bara att man fick komma ihåg att se till att ha en extrarulle i beredskap, när det var dags att besöka ”kattens” hemplats.

Seb ägnade sig åt jakt och äventyr med sina låtsaskompisar Anton och Aourischenni. Utrustad med hemmagjord pilbåge och en pinne som pil, smög de runt på tomten och gjorde stora fynd. Alltmedan min hjärna befann sig i nollläge.

Ikväll blir det till att repa igen, imorgon har vi spelning. Stärkta och överraskade av den respons vi fick sist, maler ändå en lite ny pirrighet i magen. Plötsligt höjer man ribban för sig själv, om det gick så bra förra gången, måste man ju vara ännu bättre denna gång… eller? Well, well, den värsta nervositeten har lagt sig, den vilar till imorgon kväll.

 Just nu i denna stund, när kaffet är urdrucket och jag sitter i köket, hör jag en envis rackare utanför fönstret. Jag vet inte riktigt va de fåglarna heter, men den piper ihärdigt just nu, som om den vill säga: Ja, nu har våren kommit för att stanna!!

Men jag tänker inte låta mig slås ner denna gång, för jag vet att det inte handlar om mig. Istället har jag stängt av mina känslor och förhoppningar, bara för att inte dras ner i nåt svart hål, för att rädda mig själv och för att flera är beroende av mig och jag av dem. Istället fokuserar jag på att handla efter min intuition och mitt sunda förnuft. Med vissa stängda dörrar.

I längden är detta ohållbart, det är jag medveten om. Därför ser jag extra mycket fram emot, de projekt som vi närmar oss med stormsteg. Därför ser jag också fram emot min miniresa till Stuttgart, för att överraska min moster, som ännu inget vet om mitt besök. Därför ser jag fram emot tre dagars ro i själen, utan intriger, förebråelser och andra energislukanden.  Inte minst att få krama om mina kusiner och deras barn, min älskade moster som är, bortsett från brorsan, den närmaste länk till min mor.  Mars kommer bli en hektisk men en bra månad. Och därefter kommer våren.