Nej den vita snön har placerat sig över trädens kala grenar som naket inväntar vårsolen utanför mitt fönster. Seb börjar prata om sridskor och pulka, när jag har börjat planera hans födelsedag med inslag av en ny cykel, som han önskat sig. Visserligen får jag ju lite puls när jag mer eller mindre forcerar fram vagnen genom snödrivorna, så svetten rinner. Det är ju bra, det förbränner lite kcal från mig. Det kan jag ta med i dagboken på Viktklubb. se OM det nu finns en sån aktivitet.

  Det fanns dammsugning också såg jag, men då krävs det minst en halvtimmes dammsugning, vilket betyder att man får dammsug ganska mycket. Ingen bra punkt om man bor i en liten lya på 27 kvm, tänker jag då. Fast nu bor jag ju lite större, men inte så det täcker 30 minuter på motionsrutan. Det är därför jag tar mig en powerwalk, ut i snön med fuljackan och MP3´n.  Det tog mig 50 minuter idag, och vid en kort paus kunde jag höra ett litet diskret vårtecken när jag passerade kyrkogården. Det kändes fint, och hoppfullt.

Det får bli en vilodag idag. Någon powerwalk är det inte tal om, jag kan knappt sitta upprätt. Detta är illa tajmat egentligen. Imorgon ska vi ha möte med projektet hemma här, och min tanke var att slänga ihop en mandel/chokladtårta. Det är inte för sent ännu, men ju förr den blir klar, detso längre tid får den på sig att gosa till sig. Jag får ge detta ett par timmar, sen får jag hitta på nån listig plan, för att lura inkräktarna.. mohohohoo……

Återkommer… Roger, Over & Out!

Medan jag intog min bana, Lötsjön runt via ängarna, så fylldes huvudet med bl a.  Babylon´s burning, Borstal Breakout, Troops of tomorrow och White man in Hammersmith Palais, och det kändes som om jag flög fram. Livet var helt enkelt fantastiskt där i grådasket, och inget kunde få mig på dåligt humör. Emellanåt dök en favorit från Svenska Akademien upp, vilket höjde stämningen ännu mer. Det var nästan så att jag ville ta ett varv till. Men 45 minuter fick räcka, småfolket väntade där hemma, och jag hade lovat att vara tillbaka innan det var helt mörkt.

Så nu har jag placerat mig i horisontläge på soffan, och sippar Ramlösa skogshallon, och känner mig ganska nöjd med dagen. Visst finns det grejer som kunde ha gjorts, fast egentligen inte. Inte med två sjuka barn och en sovande sambo. Imorgon är Alice tillräcligt pigg och får gå till dagis, medan Seb pendlar fortfarande mellan 38-39 graders feber, och har inte kunnat äta nåt. Han är verkligen ynklig nu, men det går snart över, och då återgår vi till vår vardag igen.

Peace, Roger, Over & Out.

Jag ser dock fram emot när han vaknar i eftermiddag. Det är då jag drar på mig gympaskorna och fulkläderna, hörlurarna och beger mig ut på min nu extremt efterlängtade powerwalk. (!!!!????) -VA?? tänker nu en del därute som känner mig ganska väl, nu har hon ju slagit sig nånstans. Hon längtar ut för att powerwalka?? Och ja, det är faktiskt sant, det är knappt så jag tror det själv. Men dels behöver jag rensa min luft, och min skalle, jag behöver flåsa lite, och jag behöver avskärma mig och mina öron med musik, högt!  Och jag behöver hämta mer krafter. That´s it. 

Sen bar det av till replokalen på Södermalm, och den här gången tog jag en lite längre färdväg, bara för att få sitta på bussen en stund. Jag tycker nämligen det är ganska avkopplande att åka buss i stan, och bara låta blicken fladdra ut i stadspulsen, inte sällan med musik i öronen.   (ja jag måste medge att det är i princip alltid, när jag åker ensam) Det som kan vara lite pinsamt, är när en riktigt RIKTIGT bra låt kommer, och man blir så peppad av den. Just nu är det mycket låtar som vi repar, vilket ger mig en massa idéer om arrangemang, och det är inte alltid så fyndigt att göra ensam på väg upp i den långa rulltrappan från Orientexpressen direkt.

Men det är bra uppladdning, och igår flöt det på så jäkla bra, att jag somnade med ett brett flin igår kväll. Det öste, och det svängde och det blir bara bättre och bättre.. Tanken att vi nu har två klara gig plus ev. ett tredje i England gör att man svävar lite. ( och det gör mina fjärilar med)

  Sedan imorse när jag öppnade projektmailen, väntade ett mail från en gammal kompis från förr. Han har varit ute i världen och turnerat,    ätit middag med vår gemensamma idol Steve Priest, från det gamla glitterbandet The Sweet, och råddat runt i rockvärlden helt enkelt. En sån upptagen person hittar man inte så lätt på Eniro, och jag hade verkligen huvudbry över hur jag skulle nå honom, eftersom han, liksom flera andra, är en självklar deltagare i vårt projekt.    Ja, ingen kan väl undgå min turliga glädje när mailet låg där. Ryktet om vårt event hade nått honom och han ville bara förvissa sig att allt stämde, och det gjorde det ju, det mesta åtmionstone. MEN mitt mission var i och med det avklarad, och kunde halvprickas så länge.

Ett annat projekt av mera personlig sfär är att jag jobbar stenhårt på att gå ner i vikt, och berättar gärna lite mer om den vid annat tillfälle, för det är inte så lätt för en matglad person som jag, som dessutom inte har priorierat motion och sportaktiviteter direkt, mer än från en och en annan fotbollsläktare.   Vad jag bara ville få sagt nu, är att jag varje morgon gör en sk powerwalk, efter att ha lämnat barnen. Och idag, i det vackra vädret, med sköna låtar i öronen, så kändes det extra bra och lätt allting. Det var t o m så svetten rann på mig, och det gör jag annars inte i första taget. 

Så idag har jag all anledning att få känna mig nöjd. Nu väntar projekt rensa barnrum, så till dess: Ta hand om er! <3