Resan ner gick bra i alla fall, jag kom i sista stund, hann ta en snabb räd genom Tax Free, innan jag hörde mitt namn i högtalarna.. Som absolut sista person kunde jag äntra planet med endast en tax free-kasse innehüllande cigaretter, parfym och bodylotion.   Ja det var lite pinsamt, men jag slapp köande, om man nu ska tänka positivt. Och det ska man ju.

Väl framme stod en av mina kusiner och väntade, och känslan att  krama om henne är obeskrivlig. Helt underbart var det. Sist vi träffades var vid sista avskedet för min mor -05.

I nuläget är det BARA hon och hennes son som vet att jag är här, planen är att att ikväll när middagen ska intas pü Schönbuch Bräü ikväll, ska jag helt apropü komma in där när alla har satt sig…  Min moster, hennes man, mina 2 andra kusiner med barn.. Kort sagt en redig surprise blir det! Under tiden har jag beställt blommor som ska skickas till henne under förmiddagen, och det här är lite extra kul, för häromdagen hade hon frügat min kusinen, om hon sakta men säkert hade sussats ut ur min och min brors minne… – Om du bara visste, hade hon kontrat med. ( Inom mig fick jag en liten lätt funderare.. hur kunde hon tro det? De finns ju alltid nära oss…? )

Sen somnade jag pü soffan, helt slut. Ett par heltiska dagar och resan ner tog ut sin rätt, och mitt framför henne och pojkvännen slocknade jag rakt av, förmodligen snarkade jag med.

Idag: smyga runt i Böblingen och shoppa lite innan det är dags för kvällens bravader.  I´ll be back.

Men jag tänker inte låta mig slås ner denna gång, för jag vet att det inte handlar om mig. Istället har jag stängt av mina känslor och förhoppningar, bara för att inte dras ner i nåt svart hål, för att rädda mig själv och för att flera är beroende av mig och jag av dem. Istället fokuserar jag på att handla efter min intuition och mitt sunda förnuft. Med vissa stängda dörrar.

I längden är detta ohållbart, det är jag medveten om. Därför ser jag extra mycket fram emot, de projekt som vi närmar oss med stormsteg. Därför ser jag också fram emot min miniresa till Stuttgart, för att överraska min moster, som ännu inget vet om mitt besök. Därför ser jag fram emot tre dagars ro i själen, utan intriger, förebråelser och andra energislukanden.  Inte minst att få krama om mina kusiner och deras barn, min älskade moster som är, bortsett från brorsan, den närmaste länk till min mor.  Mars kommer bli en hektisk men en bra månad. Och därefter kommer våren.