Men idag släppte han bomben, ni vet en sån där bomb när man inte vet vart man ska ta vägen. Helt allvarligt tittar han på mig och säger långsamt med klar och tydlig röst:  -Mamma, jag vill inte vara din lillprins längre! (här gäller det nu att vara samlad, för hur ska jag kunna acceptera detta faktum, att han växer ifrån mig redan?? )  -Nehe, vad vill du vara då? Bara prins? -Nej svarar han allvarligt. (nu börjar jag snart bli orolig… det här bådar inte gott, inte än, inte nu.. )  Sen kommer det: -Jag vill vara din lilla riddare istället!!

Jag drar en lättnadens suck, accepterar hans begäran, men frågar försiktigt om det går bra med riddarprins ibland, och det gör det. Sen plockade vi fram lite glass och småpratade vidare.

Tiden var knapp, eftersom det var idag som Lillprinsen skulle läsa tredje versen ur adventsdikten så var det en stor stund som väntade även där. Alltså, liksom en fullfjädrad Ninja, var det snabba ryck till dagis, myspys med småtomtar, mingla runt där, för att sedan kasta sig tillbaka till jobbet för snabbt ombyte och tillfix. Och i rättan tid till att ”komma i perfekt stund till festen” kunde jag, tillsammans med några kollegor göra entré på röda mattan.

Nu var det ju som så att det här med tema betydde ju inte att man behövde klä ut sig för att tolka något. (Vart hade jag nu  fått det ifrån? ) När vi kom ner så var 98 % av de manliga gästerna klädda i smoking och bakåt, vattenkammat hår. 99,99% av damerna bar festblåsor med uppsatta tjusiga hårkonstellationer! Den sista 0,001 % var nån knäppgök som smög omkring som en Ninja och mumlade med ena fingret i örat, ( i hopp om att alla skulle fatta att det var en hemlig hörsnäcka i örat som på film)  Och i tron om att andra säkert fattat det där med att köra den klassiska James Bond posen, så var även  samma knäppgök inte sen med att visa vad hon gick för inför mingelkameran.   Några timmar senare, när bilderna lades utpå helvägg, insåg jag att så varinte fallet…. ( jag hoppas jag kan ordna en en bild här att bjuda på så småningom )

Nåväl, resten av kvällen forlöpte i nöjets tecken och eftersom jag redan från början lagt ribban på festligheter så kunde det bjudas på äkta pogodans, bordsdans, hopppåstoldans medan husbandet rockade på.  Förhoppningsvis så kanske jag var så väl utklädd att ingen  ens förstod att det var jag. Det återstår att se imorgon när jag kliver in på kontoret.

Om inte….. tja.. då är det bara att hålla huvudet högt och bjuda på underhållningen. Och det viktigaste av allt; Kvällen var lyckad, och jag hade ialla fall SKITSKOJ!

  Detta medförde att allting blev förskjutet imorse, mobilväckningen slogs av i min dvala, och det hann bli ljust. Alla vet hur det funkar när man sen vaknar med ett ryck, och ska fixa i ordning  två små barn, en själv innan man hinner ut genom dörren för att rusa ner till dagis. Är man dessutom extem morgontrött vars kropp behöver tid på sig att vakna till liv, så blir detta en mardröm. Allt är förvirrat.

  Men vi överlevde denna morgon ganska friktionsfritt, Seb blev sur för att vi inte hann vinka idag, så jag får ta och ringa Dagis om en stund och prata lite med honom. 

  Jag läste i City att Drottning Silvia var missnöjd med Bush, att han hade ägnat sig åt att kränka barn i åtta års tid. På tiden att han åker ut ur vita huset då tänker jag, och håller  tummarna för att Obama sätter sin kråka på det där papperet till Barnkonventionen. Det ska väl inte vara så svårt.  Vidare stod det att media hade mer fokuserat sig på hennes åsikt om barnporren. Kanske ville de dämpa hennes kritik mot USA, vad vet jag. Men jag tycker att du ska stå på dig Silvia! ( Det är väl okej om jag duar dig här va? Jag lovar att titulera rätt när vi ses. )  Jag tycker det är bra att en dam som Du står upp för de små och försvarslösa.

Nu ska jag ringa Lillprinsen.