På måndag påbörjar jag min praktikplats på ett  företag här i Stockholm, som har med bud och distubition att göra! Den praktiken löper på, till att börja med i tre månader med ev. fortsättning. Så fram till februari blir livet lite mer rutinerat för min del. Dessutom har jag ytterligare ett jobb  som väntar. Det jobbet förenar nytta med nöje, och kommer med tiden att bli mycket spännande, förhoppningsvis kan jag berätta mer om det senare.

Vägen dit har, som ni alla vet varit en krokig och händelserik vandring, och allt hände plötsligt på en gång. Jag tror att kombinationen, den usla föreläsningen som sådde ett frö i mig, det positiva besöket hos handläggaren på arbetsförmedlingen satte igång en process som förra veckan tog en helt otippad vändning. Då hade jag dessutom ett telefonmeddelande från ett rekryteringsföretag som väntade. Så efter en trög och frustrerande tid av ovisshet och ekonomisk ångest kom ketchupeffekten med besked.

Extrajobbet på korttidshemmet kommer jag försöka hålla kvar en liten bit, då jag har trivts så förbaskat bra där med människorna jag lärt känna, både personalen och ungdomarna. De är som balsam i själen på något sätt. Därför där handlar allt om att fånga ögonblick och glädjas i stunden. Och många har de ögonblicken varit, så om det är möjligt, så återkommer jag gärna dit.

Så vad händer nu med Hallå Framtiden…??  Ska det verkligen sluta här? Eller är det nu det börjar igen? Att fortsätta eller inte fortsätta… det är frågan…

Vårt möte i mitt kök  igår gav frukt. Vi har plats och datum klart för nästa PunkandReplay. En skiss på en ev. spellista för kommande events. Så  det kändes riktigt bra. (Det som är så jäkla synd, att det inte ligger på nån nivå som är försörjningsbar.. Jag måste hitta ett jobb också! ) 

Idag återstår lite ärenden, som att fixa kuvert och frimärken, och skicka iväg tröjor. Under tiden går mitt huvud på högvrarv för grubblerier..

Jag tänker på 15-åriga Terese och hennes familj och anhöriga, Jag tänker över huvud taget på alla unga som får sätta livet till, när saker går över styr. Det finns idéer som poppar i mitt huvud, som jag skulle vilja omsätta till handling. Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen med det, eftersom ekonomiska resurser inte finns, som det så vackert heter..

Men samtidigt tycks Terese öde skilja sig något från de andra, och inga idéer i världen kan få henne tillbaka, de två sk, vännernas ånger och ångest kan inte heller få henne tillbaka. För familjen, och omvärlden blir det ett slags tvång till acceptans för det som har hänt. Och det är fruktansvärt sorgligt.

Så, som slutkläm just nu säger jag bara: Var rädd om dig, och ta hand om dig.

  Men bortsett från det, så var jag ju på dejt med killen på Trygghetsrådet igår, och man kan säga att det är bråda dagar för dem. Det är många som behöver en hjälpande hand i dessa dagar, för vi fick bara 30 minuter, eller ja, vi var klara efter 25 minuter. Denna gång kändes det lite lättare och spänningen i luften var nästintill borta.

  Vad det beror på vet jag inte. Kanske att han var stressad och hade hela dagen proppfull, och mailen inte funkade, och jag var den 4:e personen kanske denna morgon? Eller så klickade vi helt enkelt, jag hade en fråga som vi fokuserade i. Jag berättade också att jag sökt ETT jobb, som jag verkligen vill ha. Och då menar jag verkligen VILL HA. Sen sa jag att jag inte heller haft tid att söka jobb, då vi har ju haft möten och planerat och repat, osv.. Kanske det bidrog till att vi kunde båda dra på smilbanden, vem vet? Ganska trevligt var det och kaffet smakade gott.

 Med ett uppdrag i ryggsäcken, kom vi överens om att han skulle ringa mig när jag mailat in mitt färdiga uppdrag. Dvs mitt CV, som han skulle titta på och kommenterara. Vi var nog rörande överens, att det var bäst att göra så, än att kasta bort en timme på att sitta där och…. ja.

  Ja det var en liten snabb inblick på lite allvarlig verklighet det.  Härnedan får ni njuta av vår första logga, som snart kan beställas som T-shirt.