Det är bara jag som inte har något direkt åter till rutinerna i tillvaron. Och det är en högst märklig känsla. Det är först när man befinner sig i den sits som jag gör just nu, som man inser hur bra man mår av rutiner och vardag. Till och med JAG!  

Vad har då Irre sysslat med sen sist? Bortsett från min formsvacka och håglöshet jag kände en stund, pga interna friktioner inom familjen,  så har jag tvingat mig själv att inte fastna där. Allts, har jag dels grejat med Punk´n´Replay, vi hade event på Mosebacke förra veckan. Jag har haft två gig med bandet, ett i Stockholm och ett i Gävle.  Och så har jag anmält mig på Arbetsförmedlingen, skrivit CV och träffat min coach på TRR.  Dagligen går jag in på AMS och skickar iväg ansökningar. Jag har fått två svar via mail: Tack för din ansökan!  mvh Firman.

MEN  jag har också haft lite tur… jag fick nämligen tips via ett par väninnor om att på deras arbetsplats kunde det finnas chans att jobba extra som timvikarie. Efter ett kort möte med deras chef, ett introduktionspass på fyra timmar, så har jag gjort ett par inhopp på ett korttidshem för barn och ungdomar. Ett trevligt ställe, härligt gäng och tiden går fort. Plus att jag idag fick min första ”lön” på mycket länge.  Bra för självkänslan och självdicspiplinen, men också för den sociala biten. Plus att hjärnan får jobba lite.

Med allt detta kommer även ett gäng tankar och reflektioner. Jag hinner inte ta det nu, men jag ska a mig i kragen gällande denna blogg som jag försummat länge nog nu.  Med det kommer bloggen att utöka med en ny sida: ”Livet på en pinne” heter den. Titta gärna in på den när du ändå är här vetja 

Därför därute står knopparna sprickfärdiga och bara väntar på signalen att få explodera. Ljudet av fågelsången är tidvis bedövande, och värmen smyger sig närmare.

Därför känns det extra viktigt att förmedla och uppmana er alla att ta vara på den upplevelsen. För våren är fantastisk, den är som en enda gigantiskt pånyttfödelse, där vi kan känna livet.  Stanna upp och njut av det en stund, om så bara en minut. För det går undan. Snart sitter ni vid uppdukat midsommarbord och då vänder det sakta och obönhörligt tillbaka.

Utöver det händer ju förstås en massa saker, vårt gig i onsdags gick över förväntan bra, ja ännu bättre än sist. Jag hade tog en fika med en gammal barndomsvän, från förr. Och då menar jag verkligen barndomsvän från blöjålder, sandlåda, lekis och hela viddevipppen.

Att det var drygt 15 år sen vi sågs sist, kunde man inte ana. Det var härliga timmar av skratt åt tokiga minnen och ankdoter vi delade med oss till hennes tre jättesöta döttrar som var som kopior av henne.

Gibbe fick lufta sig lite på egen hand i fredags kväll, och  blev utlånad till ett band som var på gästspel på Strand. Only Ones hette de, och var riktigt bra, och Gibbe själv verkade trivas, så bra att han fick åka med till Malmö igår. Han kommer hem ikväll igen, jag saknar honom..

Men i all denna våryra, stannar jag ändå upp emellanåt. Jag fick nämligen ett väldigt tragiskt besked om en fd. kollega som jag jobbat/umgåtts med mkt i början av min karriär på Företaget.  Hon somnade in, efter en tids kamp mot sin sjukdom, och efterlämnade sig en stor familj, bl a sin sambo och två små barn.   Tankar och minnen rusar igenom mitt huvud, och det är svårt, men ändå inte, att förstå.  Jag ska återkomma till henne lite senare, när det är lite lugnare här.

Så ännu en gång,  dra ett djupt andetag och njut av våren.

Tycker DOM ja..

Nu är det snabba ryck, ikväll blir det gig igen, jag är peppad, taggad och spel*cencur*.

Så tills nästa gång; njut av denna underbara vårkväll!