Det handlar om ett hus. Ett rött hus med vita knutar, med en alldeles underbar trädgård, perfekt planering och så tiptop inrett. Helt perfekt med kärlek och charm. Det står redan i stjärnorna var småfolket ska vaggas till sömn om natten, vart skapande och kreativit ska frodas. Var frukostar och middagar ska tillredas och ätas med glädje.  Ja t o m vart nummer två kommer att utföras i lugn och ro med bara himlen som vittne. Det står också vart de kommande årens påskägg ska gömmas någonstans, och om man kisar lite, så kan man nästan se hur jultomten kommer vandrande på den lilla grusvägen med sin lykta och säck. eller så kommer han åkande på en släde över hagen, som är närmsta granne…. Listan kan göras lång på vad stjärnorna säger… 

   Till saken är att jag har inte haft tanken på att titta på hus tidigare, har aldrig tillhört kategorin husspekulanter över huvud taget. Så ramlar jag på det här underverket, det blir kärlek direkt och hela min själ skriker: DRÖMHUSET!!  

   Men… det var ju det här med pengarna, jag ringde banken som var Fastighetsbyrå till huset. Det var nobben, trots att jag mer eller mindre erbjöd mitt liv som instats, ja jag kunde t o m städa kontoret gratis om det var så. Men tyvärr, nej nej, det går inte…

   Innan jag ger upp helt, så ska jag göra några försök till.

Därför därute står knopparna sprickfärdiga och bara väntar på signalen att få explodera. Ljudet av fågelsången är tidvis bedövande, och värmen smyger sig närmare.

Därför känns det extra viktigt att förmedla och uppmana er alla att ta vara på den upplevelsen. För våren är fantastisk, den är som en enda gigantiskt pånyttfödelse, där vi kan känna livet.  Stanna upp och njut av det en stund, om så bara en minut. För det går undan. Snart sitter ni vid uppdukat midsommarbord och då vänder det sakta och obönhörligt tillbaka.

Utöver det händer ju förstås en massa saker, vårt gig i onsdags gick över förväntan bra, ja ännu bättre än sist. Jag hade tog en fika med en gammal barndomsvän, från förr. Och då menar jag verkligen barndomsvän från blöjålder, sandlåda, lekis och hela viddevipppen.

Att det var drygt 15 år sen vi sågs sist, kunde man inte ana. Det var härliga timmar av skratt åt tokiga minnen och ankdoter vi delade med oss till hennes tre jättesöta döttrar som var som kopior av henne.

Gibbe fick lufta sig lite på egen hand i fredags kväll, och  blev utlånad till ett band som var på gästspel på Strand. Only Ones hette de, och var riktigt bra, och Gibbe själv verkade trivas, så bra att han fick åka med till Malmö igår. Han kommer hem ikväll igen, jag saknar honom..

Men i all denna våryra, stannar jag ändå upp emellanåt. Jag fick nämligen ett väldigt tragiskt besked om en fd. kollega som jag jobbat/umgåtts med mkt i början av min karriär på Företaget.  Hon somnade in, efter en tids kamp mot sin sjukdom, och efterlämnade sig en stor familj, bl a sin sambo och två små barn.   Tankar och minnen rusar igenom mitt huvud, och det är svårt, men ändå inte, att förstå.  Jag ska återkomma till henne lite senare, när det är lite lugnare här.

Så ännu en gång,  dra ett djupt andetag och njut av våren.

Med det i sinnet så löpte hela kvällen på riktigt bra. Vi börjar låta förvånansvärt tighta, med tanke på alla åren som gått. Det är riktigt kul. Och redan börjar vi prata om fler låtar, så ni kan ju tänka er.

Nu är det bara två texter som måste börja sätta sig. Trots man hört de låtarna så många gånger, så har jag aldrig riktigt lyssnat på texten, utan mest lyssnat på andra detaljer. Nu har jag åkt på sången på en låt, så nu är det hårdplugga som gäller. För den bara SKA sitta. That´s it.

Men nu….. är jag jättetrött, och längtar efter min säng.

(om några dagar får han nämligen komma hem till mig.. )

Seb hann i alla fall inse att det här är en lika rolig affär som leksaksaffären till min stora glädje, och fingrade på såväl trummor som på en musikmaskin, som t o m jag blev lika förtjust i. Ni vet en sån som ser ut som ett piano, där man kan få fram en massa roliga och häftiga ljud. Vi hängde där länge , och det var nästan så vi ville ta med den hem, men vi hejdade oss. Först måste vi bereda plats åt Gibbe.