Möte på stan, dealjer som kunde sättas på plats. En snabb smörgåsfika på Kafe Tjärlek, (ja så hette stället, urtrevligt, charmigt med gamla hederliga hångelsoffor. Dessutom underbart goda mackor) Sedan 3 och en halvtimmes rep, som satt som en smäck hela vägen. Det är tur att man har öron, annars hade leendet gått runt hela huvudet.

Och som grädden på nosen, VÅGEN funkar jättebra! Kort sagt: En helt perfekt dag, där man skulle kunna ta nästan hela världen i famn.

Imorse tog jag en sväng till ynglingen, och åt en andra frukost under småprat. Som vanligt har vi det riktigt gemytligt. Ibland kan vi bara vara tysta en lång stund utan att det känns konstigt på nåt sätt. Det är riktigt skönt, så där norrländskt och fint.

Därefter hade jag min dejt med Nina, livscoachen som jag nämnt tidigare. Jag nämnde lite om mina grubblerier jag hade för en tid sen, det här med att landa och reflektera, och hur det ligger till nu. Att jag kanske höll på med någon flykt av något slag. Men hon såg det från en annan synvinkel;  -Balans! sa hon. Det är där du hämtar din energi och glädje som balanserar det där tunga på hemmaplan. Och det kändes ju riktigt bra. Som en bekräftelse.

Ja, hon sa mycket mer och vi pratade om mycket annat med. Hon är lite som en sakletare och  jag är en verktygslåda; Jag har en massa verktyg i mig som ligger lite gömda och bortglömda. Hon hittar dem, och beskriver hur de kan användas.  Kort sagt, en väldigt bra vägledare när jag känner mig lite vilse i verkstan.

Resten av denna dag återstår nu bara åt vila och sömn, för jag är trött som en gnu, och skulle kunna somna här och nu…………zzzzzzzzzz………..

I vilket fall, nu är helgen till ända, och det känns skönt.  Av olika skäl så har jag börjat våndas inför helgerna ibland, vilket stör mig. Helst skulle jag vilja vakna upp lugnt och fridfullt, mysa med familjen, äta långfrukost och bara njuta av tillvaron, för att sedan göra helg i harmoni med mycket kärlek och glada tillrop. Nu funkar det inte riktigt så tyvärr, och det finns fler anledningar till det. Kanske tar jag det vid senare tillfälle, om jag orkar. Tungt och sorgligt känns det just nu  i vilket fall.

Annars funderar jag lite på min framtid som vanligt, jag har en lite vag tidsplan, men det är allt. Sedan dyker en del ”det DÄR skulle ju vara något” eller ”Ja men det DÄR är ju verkligen något för mig”…. Och så gnager det på. Förra veckans VAB-vecka blev ju lite försmak, och gav mig idéer om hur tiden skulle struktureras, det tror jag är viktigt. Rent teoretiskt så kan det bli riktigt bra, hur det blir i praktiken får vi se.