Hallå Framtiden...?? » födelsedag

Framtiden ligger i träda….?

irripirri — Fri, 14 Aug 2009 10:11:48 +0000

Ja, åtminstone den här lilla virtuella skulle man tro. Men det är fel! Vi har bara varit ovanligt lata när det gäller uppdateringar. Vilket har varit lite synd, därför tankar och reflektionerna upphör ju inte för det. Hela huvudet är egentligen sprängfylld, och skulle behöva tlmmas och delas med i det här forumet. Jag vet ju att ni väntar på det… eller hur? Det handlar ju om glädjeämnen, och sorgeämnen, ibland saker som det kan vara trögt att sätta ord på. Ja t o m på pränt.. Det får bli en uppryckning helt enkelt, nu när vardag och rutiner sakta men säkert börjar ta kontroll igen.

Jag kan lite snabbt berätta att jag fyllde år här för nån vecka sen, ute på Barnens Ö. Ni vet den där veckan då vädret var så där varmt och underbart. (för de som gillar varma sommardagar) Hela den födelsedagen var så där härlig, som jag önskade. Frukost och skönsång på sängen, nästan hela klanen av kids omkring mig. Och framför allt, inget tjafs, bara glädje och harmoni. Det kanske låter lite fjuttigt, men det var faktiskt det jag önskade mig, och så blev det.

Och med ännu en födelsedag bakom sig rullar så Framtiden vidare…

Pizzatårta på väg..

irripirri — Mon, 16 Mar 2009 12:38:32 +0000

Det är en kort micropaus i brådrasket. Det är födelsedag idag! Det sa vikas tvätt, fixas till lite här hemma. Sen ska jag dekorera tårtan. Seb har beställt en pizzatårta. Det är vad han vill ha. Jag har gått och klurat på det där i några veckor, hur jag ska få till det. I väntan på att hallonen, som får symbolisera tomatsåsen, ska tina lite till och rinna av, så viker jag tvätten, lyssnar på lite musik, skriver detta inlägg och kolla mailen.

För den nyfikne får jag be att få återkomma med bildbevis senare. Sen får man själv avgöra om det ser ut som en pizza eller inte. När jag skulle göra en boll när han fyllde ett år, så fick jag frågan om det var en sköldpadda utan huvud….

Namnsdagsbarn..

irripirri — Sun, 15 Mar 2009 20:32:55 +0000

Idag har Christel namnsdag. Det är ett av mina mellannamn, nedärvt från mor och mormor. Det heter även Prinsessan i mellannamn. Förr brukade hon och mormor gå ut och fika på Christeldagen. Det var deras egna lilla grej, vilket jag tyckte var fint. Själv brukade jag jobba. I år har jag tillbringat Christeldagen i replokalen, vilket jag var helt nöjd med också. Det känns alltid så upplyftande efteråt när man kommer hem. Samtidigt som man är helt slut. För det är jag nu. Det kan bero på att jag gick upp med de små imorse halv 8, och särskilt Alice kvittrade på som en liten kanariefågel.

Därför är det just nu ganska tomt i mitt huvud, samtidigt som det far en massa tankar, idéer. Närmast Sebs födelsedag imorgon, han ska firas på morgonen, på dagis och sen hemma…. Inköp inför nästa vecka då jag åker till Stuttgart…. vad ska jag ha med mig… framtiden här hemma.. framtiden med jobb….? Och framför allt giget och eventet som snart infaller sig. Inte undra på kanske att jag är matt och känner mig slut.

Men det får man känna sig ibland. Sweet dreams!

En liten tanke till min storebror…

irripirri — Sun, 01 Feb 2009 10:45:33 +0000

Idag fyller min storebror år. Han är närmsta släkt jag har här i Sverige, om jag räknar bort mina barn. Det är han som bor på Gotland, och härbärgerar oss när han har jobb att göra i Stockholm. Det är då vi får lite tid att umgås, och ta igen gamla förlorade år.

För saken är den att när jag föddes var han på väg in i skolåldern, 6 och ett halvt år. Då är man ganska uppfylld av annat än småsyskon. Sen var han en väldig lugn och beskedlig liten pojke. Nyfiken och vänlig, som levde ganska behagliga dagar i allsköns ro på Rörstrandsgatan. Sen var det slut på friden, när lillasystern kom. Då var lugna dagar förbi, och med flytten ut till den nya förorten Jakobsberg blev han dessutom tvungen att dela rum med det lilla knytet. Ett knyte som var allt annat än knyte, snarare en ren pain in the ass har jag förstått. Hans raka motsats. Jag har förtsått i efterhand, när man kan se det ur vuxet och bildat perspektiv, att han hade det nog inte så lätt.

I skolan glänste han som en stjärna, han var mönsterbarnet, sen kom syrran….. prickarna blektes brutalt bort och det blev monsterbarnet.. Och när skoltiden var över ägnade han sig åt att resa några varv runt jorden. Helst genom att lifta. Alltså blev det inte så mycket tid för oss att komma varandra så där nära, vilket jag kunde sakna. Jag avundades de som hade när relation med sina syskon. Men då var vi för olika helt enkelt, ja så olika så det slog gnistor emellanåt.

Åren gick, och vi fick väl lite bättre kontakt, men så byggde vi upp egna familjer, och alla med familj vet ju hur mycket tid och energi det tar. Vi hördes av nån gång ibland, och sågs nån gång ibland. Det var först när vår mor gick bort för 3 och ett halvt år sen, som det verkligen vände. Vilket var en positiv vändning för oss. Banden blev starkare, och plötsligt inser man hur lätt man har att prata, och nånstans delar man samma uppfattning om saker och ting.

Nåväl, idag är det hans fördelsedag i alla fall, vilken han firar hemma på Gotland med sin familj med norsk kringla, kaffe och förmodligen en supergod middag med ett gott glas vin till. Och det är han värd. Vi får passa på att fira honom när han kommer hit snart igen.

Så STORT GRATTTIS till dig Rålle!