På måndag påbörjar jag min praktikplats på ett  företag här i Stockholm, som har med bud och distubition att göra! Den praktiken löper på, till att börja med i tre månader med ev. fortsättning. Så fram till februari blir livet lite mer rutinerat för min del. Dessutom har jag ytterligare ett jobb  som väntar. Det jobbet förenar nytta med nöje, och kommer med tiden att bli mycket spännande, förhoppningsvis kan jag berätta mer om det senare.

Vägen dit har, som ni alla vet varit en krokig och händelserik vandring, och allt hände plötsligt på en gång. Jag tror att kombinationen, den usla föreläsningen som sådde ett frö i mig, det positiva besöket hos handläggaren på arbetsförmedlingen satte igång en process som förra veckan tog en helt otippad vändning. Då hade jag dessutom ett telefonmeddelande från ett rekryteringsföretag som väntade. Så efter en trög och frustrerande tid av ovisshet och ekonomisk ångest kom ketchupeffekten med besked.

Extrajobbet på korttidshemmet kommer jag försöka hålla kvar en liten bit, då jag har trivts så förbaskat bra där med människorna jag lärt känna, både personalen och ungdomarna. De är som balsam i själen på något sätt. Därför där handlar allt om att fånga ögonblick och glädjas i stunden. Och många har de ögonblicken varit, så om det är möjligt, så återkommer jag gärna dit.

Så vad händer nu med Hallå Framtiden…??  Ska det verkligen sluta här? Eller är det nu det börjar igen? Att fortsätta eller inte fortsätta… det är frågan…

I vilket fall, en av kvällarna under middagsminglet så kom detta med bloggen på tal, och det visade sig att ingen av de andra hade riktigt nån hum om vad det var. Så nyfikenheten var stor och frågorna var många runt detta med bloggandet. Jag föreslog nämligen att vi skulle kunna starta en blogg om oss. (Med tanke på alla dokusåpor om olika arbetsplatser och företeelser så var ju detta hyperintressant, för hos oss hände det ju alltid nånting.)  Tyvärr hände det så mycket grejer sen när vi kom tillbaka, så varken tid eller energi fanns för att avsättas till nån blogg… då.

I mitt avskedsmail till gruppen nämnde jag att jag skulle kunna skriva en roman om var och en av de underbara människorna, men då  tiden var sen, och känslorna svallade över vid tangentbordet, lovade jag att avsätta en egen kategori för dem här, där jag vid tillfälle kunde ösa mina superlativer och kärleskförklaringar till dem, och samtidigt återkomma till nåt roligt minne. (Och nej Anna, jag har inte glömt våran deal. )

Så här kommer mitt första meddelande till Cirkus Karusell: Hoppas ni mår bra, och att ni haft en underbar jul&nyårsledighet med allt vad det innebär. Bamsekramar till er alla! <3

Den ena är: En fotograf i Göteborg som verkligen tagit tillvara förverkligat sina intressen för något hon brinner för. Små vardagliga ting förvandlar hon till rena ögongodiset. Och visst har hon talang??!! Hon heter Eva och är lika trevlig som hon och hennes blogg ser ut. Kika in och beundra vetja, men tänk även på att respektera hennes arbete genom att bara titta och inte ”röra” hennes verk

Den andra är Korvasbloggen: En pappa som skriver om sin vardag tillsammans med Korvas som är sex månader gammal. Korvas är utgångspunkten för bloggen och pappa Daniel bjuder på träffsäkra och underhållande rapporter från deras små äventyr. En läsning från dem och man ler länge efteråt, likväl som man lider med honom när något gått snett.  En sak är säkert, korvasbloggen rockar!

Länkarna går att finna i listan till höger. Mycket nöje!