Själva CV´t är ju inget mer att göra åt,  min bakgrund står ju där, och enligt mannen på TRR så såg det proffsigt och riktigt bra ut. Värre är det ju med detta smörbrev.  Här smyger sig, vare sig man vill eller inte,  Jante på bakom mig och knackar på axeln. - Men hallå, så där kan du ju inte skriva! -Vem tror du att du är?!  -Är du inte riktigt frisk??  osv..  Och med självkänslan nere vid fotknölarna tvekar jag….. en stund. Men så biter jag ihop, skakar av mig Jante och kör på. Jag skiter i Jante, och om jag överdriver lite hur världsbäst jag är. Det får liksom bära eller brista tänker jag.  Jag har just nu ingenting att förlora. För nu är det kris!

Så håll tummarna där ute lite grann för mig, så jag kan börja gå framåt ett steg, okej?!

Apropå Mannen på TRR så kan jag glatt berätta att vi har börjat närma oss varann. Vårt senaste möte var både trevligt och givande, och för första gånen så hade vi nte ens en halv minut i tystnad. Annat var det med min första kontakt med AMS, men det kan vi ta en annan gång. Man vill ju inte förstöra den goda stämningen som just uppkom.

Det är bara jag som inte har något direkt åter till rutinerna i tillvaron. Och det är en högst märklig känsla. Det är först när man befinner sig i den sits som jag gör just nu, som man inser hur bra man mår av rutiner och vardag. Till och med JAG!  

Vad har då Irre sysslat med sen sist? Bortsett från min formsvacka och håglöshet jag kände en stund, pga interna friktioner inom familjen,  så har jag tvingat mig själv att inte fastna där. Allts, har jag dels grejat med Punk´n´Replay, vi hade event på Mosebacke förra veckan. Jag har haft två gig med bandet, ett i Stockholm och ett i Gävle.  Och så har jag anmält mig på Arbetsförmedlingen, skrivit CV och träffat min coach på TRR.  Dagligen går jag in på AMS och skickar iväg ansökningar. Jag har fått två svar via mail: Tack för din ansökan!  mvh Firman.

MEN  jag har också haft lite tur… jag fick nämligen tips via ett par väninnor om att på deras arbetsplats kunde det finnas chans att jobba extra som timvikarie. Efter ett kort möte med deras chef, ett introduktionspass på fyra timmar, så har jag gjort ett par inhopp på ett korttidshem för barn och ungdomar. Ett trevligt ställe, härligt gäng och tiden går fort. Plus att jag idag fick min första ”lön” på mycket länge.  Bra för självkänslan och självdicspiplinen, men också för den sociala biten. Plus att hjärnan får jobba lite.

Med allt detta kommer även ett gäng tankar och reflektioner. Jag hinner inte ta det nu, men jag ska a mig i kragen gällande denna blogg som jag försummat länge nog nu.  Med det kommer bloggen att utöka med en ny sida: ”Livet på en pinne” heter den. Titta gärna in på den när du ändå är här vetja