När jag kom hem från min första praktikplatsdag, låg ett brev från Fösräkringskassan och väntade. ”Bra, tänkte jag, då jag räknade kallt med att det var en bekräftelse på att de skulle betala ut bidragspengen och information om hur det skulle gå till.

Och javisst, det var det också, samt information hur mycket min dagpenning låg på, och håll i er nu, Min dagpenning blev:

178:- per dag!

Japp, du läste rätt, 178:- riksdaler blir man dagpeng, snabbt räknat ca 20kr/timmen för 8 timmars ”göra-samma-sak-som-alla-andra” på en underbemannad arbetsplats. Och med underbemanning medföljer dålig stämning, stressmoment och antiklimax osv..

Och varför det? kan man ju fråga sig. Jo det är så här att Försäkringskassan hämtar information från A-kassan, hur mycket dagpenning jag skulle fått ifrån dem, om jag fått A-kassa. Och enligt A-kassa är jag inte berättigad nånting från dem, eftersom jag fick avgångsvederlag. (Ja ni minns den där fantastiska, som staten snodde) 

Så nu sitter jag här, efter två veckor och frågar mig; Är detta rimligt? Är detta värdigt? Är det värt mödan? Första veckan lyckades jag komma hem lagom till att Seb hade däckat på soffan. Under en halvdag på extrajobbet har jag tjänat in en vecka redan. 

Dessutom fick jag nästan forcera mig in till Unionens A-kassekontor, som likt Fort Knox hade besökstid på onsdagar, men deras porttelefon fungerade inte. Och när jag efter mycket om och med lyckades ta mig igenom, fick jag hjälp av en person.
Om henne kan jag inte säga så mkt mer än att hon var trevlig, korrekt och tillmötesgående. Hon var chefsjurist på juridikgruppen, och suckade uppgivet över min historia. Men hon skulle se till att mitt ärende fortskred å det snaraste, kollade att alla papper var i sin ordning, och önskade mig Lycka till…   
Igår fick jag brev från dem igen, med begäran om komplement på det jag redan skickat in. Handläggaren var densamma som skickade brev sist om att jag inte tillhörde Unionens A-kassa… om ni minns för ett par månader sen…?

*S U C K*

MEN det finns en liten positiv del i den här kråksången, eller två positiva delar faktiskt. Den ena är att min chef och hennes chefer på åkeriet är väldigt måna om att reda ut den situation som pågår, och vill därför försöka få igenom någon form av anställning.
Den andra är att mina tankar och funderingar med vad jag bör/vill/borde göra börjar ta form, om än mycket mycket litet. Men om detta får tiden utse..

Jag trodde inte mina ögon, så jag gnuggade dem, hämtade glasögonen, läste igen och… Jo jag hade läst rätt. Min spontana fråga som dyker upp är; Hur lyckas de???  De som följt mig på den här resan, minns kanske mina tidigare kontakter med A-kassan, och detta strul som aldrig verkar få ett slut. Senast i juni betalade jag in det som DE hade sjabblat bort. (Det handlade om en ansenlig summa pengar)  Och nu detta!

Naturligtvis högg jag telefonen och ringde upp direkt, medveten om eventuell telefonkö, och stressad medarbetare i örat. Jag var vid det här laget ganska upprörd, detta är inte vad jag behöver också just nu, så jag var beredd.  

Väl framme hos en hyfsad trevlig röst, framförde jag mitt ärende, och missnöje. Hon letade lugnt upp min personakt och….. såg att jag fortfarande var med i deras register och på rätt plats. (!!!!) Hon hade dock ingen förklaring till det som skett, igen, utan såg till att meddela personen som skrivit detta brev att hon var ute rejält och cyklade.

*Phu* tänker jag då, för den här gången. Samtidigt som jag börjar fundera på hur en nystartad Fackförening och A-kassa, med lång erfarenhet av tidigare uppdrag, kan lyckas så ofantligt i att misslyckas. Om nu jag har haft sån otur att drabbas av dem, hur många fler misstag kan då ha begåtts?? Detta höjer inte mitt förtroende för fem öre i alla fall.

Jag kanske rentav ska knacka på deras kontor och erbjuda mina tjänster helt enkelt….?

  Ännu en bock kan sättas på listan, och det är ett långt samtal jag haft med A-kassan, som löpte väl ut, vi kom fram till en bra lösning, vilket   bl a innebär att jag är tilbaka i deras register igen. -Vad nu tänker ni? Har hon varit så knasig så hon har strulat med a-kasseavgiften? Mitt svar på det är:   -Nej inte jag, men facket: Unionen. Just det, den där organisationen som ska hjälpa den lilla hårt arbetande människan i dethårda arbetsklimatet mot elaka arbetsgivare. Rena rackabaljan, om ni nu frågar mig. Jag har varit medlem i facket sen 1980 och, som ni säkert räknat ut, betalt massor i fackavgift genom åren. De gånger jag verkligen behövt deras hjälp, så har intet hjälpt. Men som med mössan i handen finner man sig och stannar kvar. 

  Lite kort kan jag berätta  det är en följetong som jag varit med om, sen den dagen hösten -06, då jag försökte gå ur facket och bara fortsätta med A-kassan. Men den person fick mig att tro att jag hade en massa tillgodo, som kunde nyttjas först, och att nya kort skulle sända till mig när tillgodot tog slut. Detta gjorde inte, utan jag fick en saftig avi på 5600:- när jag började jobba igen efter 1 och ett halvt års föräldraledighet. Katastrof för min del förstås. Försökte få företagets representant att hjälp mig  och nysta, men det var ett samtal som ledde tillatt en tjej från medlemsregistrt ringde upp mig. Deras lösning var en betalningsplan var 1100: – i månaden…. i tio månader. För min vanliga fackavgift skulle ju också betalas. Detta var så absurt och ohållbart förstås, att jag försökte få tag i A-kassans representant för att göra upp om en plan direkt med dem, då det faktiskt var Unionen (som de hette nu) som hade gjort bort sig och strulat till det.

  Så efter en halvtimmes telefonköande en fredag eftermiddag hos A-kassan lyckades vi komma halvvägs i samtalet innan det bröts och hon gjorde sin helg. Ett snabbt mail till Unionen-tjejen där jag bad henne skicka urträdespapper och att hon skulle se till att jag blev kontaktad av A-kassan. Vad som händer är att jag får ett inbetalningskort. (i juni i år)

  Jag betalar och ser glad ut, och tänker att det finns någon klok vettig människa där nåsntans i alla fall.  Trodde jag ja…. I september en fredag, kom ett sk. avslutsbrev från A-kassan, för bristande betalning! På måndagen kommer nytt inbetalningskort. (Nu inser jag ju på allvar att det här med fackerier är helt sanslöst knasigt, festar de bara för intäkterna?)  Efter att försökt få kontakt med vederbörande som skickat detta brev, så hör jag ingenting, utan inbetalningskorten fortsätter att dimpa ner. -BRA, tänker jag då har de läst mitt mail och försöker ställa tillrätta. Trodde jag ja! I förra veckan fick jag ett intygsbrev om att jag var ute ur A-kassan pga bristande betalning.

  Vid det här laget börjar jag nu förvandlas till Jack Nicholsons gestalt i Gökboet. Först varsel, turbulentresan med Firma **** AB, sen uppsägning, magupproret, och kaoset här hemma och så detta! Det var dags att börja ta tag ordentligt i detta, och turligt nog fanns ett telefonnummer som gick att ringa på, och i torsdags fick jag tag på en person som lyssnade, läste i sitt memo. (Där det stod med stora bokstäver: AVREGGA EJ! )  Hon visste inte vem denna person var ens en gång, utan kunde lokalisera henne efter en stunds letande till Norrland. Något va mycket fel, det kunde hon konstatera innan hon skulle ta ta i detta, kontakta tjejen som jag sökte redan i våras, och se till att hon ringde mig.

   Hon ringde i dag. Efter tio minuters redogörelse kom vi fram till en bra lösning. Jag fick välja ett skäligt belopp att betala av per månad. (Nu låg jag ju bara på 4100:-)  Hon skulle personligen hålla ett öga på detta, och jag var åter i A-kasseruljansen igen. Dessutom går hon numera att finna i min mobil utifall att något skulle hända igen.  

  (Egentligen kan jag tycka att det är facket, Unionen som skulle betala den här soppan, då det var de från början som sjappat med mitt medlemskap och inte haft någon som helst koll på någonting. De skulle lätt kunna göra avkall på någon av deras ”möten” och ”kongresser” i ren good will, då de har öventyrat en medlems ekonomi och förtroende.) 

Snart börjar nattpasset med lilla sjuklingen, så jag passar på att försöka inhämta lite sömn först. Det här blev visst lite längre än planerat, hoppas ni har överseende. Sweet dreams därute.