Feed on
Posts
Comments

Jag tänkte jag skulle bara slinka in en snabbis bara för att säga nånting i torsdags, men förmodligen hade det blivit så här: !!!!! :o Plus att tiden räckte inte till. Det var full fart från tidig morgon tills halv fyra i igår natt då mitt huvud nådde kudden.

Eventet, giget, projektet som vi har donat med gick av stapeln i torsdags, och hela dagen var som sagt en hektisk och fjärilsflimrande dag. Och den var fantastiskt rolig. Efter soundcheck och genomgångar, kom Mathilda som skulle fixa mitt hår. Från början var det tänkt att hon kunde kapa av allt, det var ändå dags, men hon hade andra idéer. Resultatet blev kanonbra, och jag var helnöjd. Sen hade jag en liten stund för mig själv i logen och fix till mig. Under den tiden rusar många tankar igenom ens huvud. ”Vad sjutton har jag gett mig in på” o liknande. Det kanske var dumt att sätta sig där helt ensam…?

Nåväl, till slut kunde jag släppa ångesten samtidigt som jag var klar, och gick upp. Folk hade börjat strömma till, och det var SÅ HIMLA roligt att känna stämningen. Och att få återse alla man en gång i tiden umgicks med. :D Det svåraste med såna här events, där man både står som lite värdinna och ska upp på scen samtidigt är ju att hinna med att prata med alla. Det vet man ju med sig bara man har en mindre tillställning hemma, precis så var det här. Dessutom är man lite halvhispig och osammanhängande. Åtmisntone tror man det, för tankarna är ju precis överallt. :D

Limpan, som skulle upp först missade jag tyvärr. Han hade gjort sin egna tolkning av Edith Piaff, men jag hörde att han gjort succé. Själv befann jag mig ännu en gång inne på toan, för att samla mig. Men allthar filmats, så jag får se i efterhand. Därefter körde Måsse sitt set, och han var igen helt fanastisk. Jag skulle kunna sitta enhel dag och lussna, med ett ett gäng näsdukar, för hans musik når känslorna. Så vackert är det. Honom kommer ni få höra mer utav.

Till slut var det då dags, då det inte längre fanns någon återvändo…… Tidigare än planerat, då publiken blev otålig, så stegade vi upp….  De stegen, och de tankarna är svårt att sätta ord för, ja det var inga tankar egentligen, utan mer ett slags tunnelseendefokus som var så laddat. I med sladdarna, på med ljudet och så körde vi på direkt……

Folk gick igång direkt, de skrek, dansade och viftade med armarna, kameror som bixtrade och glada miner. Då släppte allt, vi ägde scenen och vi ägde lokalen.  Ja vi ägde nog hela världen till slut! :D  

Imorgon är det dags för det som vi har jobbat med sen i december. Festen- The Party- La Fiesta! Som vi har planerat, diskuterat och råddat i, samtidigt som vi repat och knåpat ihop detta coverband. Imorgon smäller det. Och det är med fantastiskt blandade känslor jag ser fram emot det. Visserligen bara positiva, men också en slags skräckblandad känsla. Och en liten liten gnutta vemod….

Den som har medverkat i en grupp, på jobbet, i skolan på kursen, förstår kanske vad jag menar. När alla i gruppen är så synkade och det uppstår en slags magisk dynamik, man liksom svävar på moln. Imorgon blir ju detta sk redovisning, examensprov, ja ni fattar. Då uppvisas resultatet.

Och sen då…?

Det är det jag känner vemod inför. Alla våra sessioner, diskussioner och skratt och tårar…. Hur blir det med dem? Ja visserligen har ju bandet lite att göra, vi ska ju lira och få ihop fler låtar, själva eventfesterna ska vi ju också fortsätta med på något sätt. Men blir det densamma? Förmodligen inte, men jag vet att jag plötsligt fått 6 nya vänner som kommer vara mig nära efter det här. Och det uppskattar jag. :)

MEN idag skulle vi haft genrep, det blev inget, så vi får köra direkt på soundchecken de sista momenten.. Jag ska fixa det sista av mina kläder, och dona.. Och min mage bara iiilar.. jag är allmänt förvirrad, svarar på fel saker och ter mig mest allmänt stressad. Och om jag tycks vara allt detta utåt sett, så är det inte närheten av hur det är inombords. Men vaf asen, om TVÅ dagar är det över, då ska jag dela med mig hur jag känner mig då, och varför. :D

picture-71.jpg

Ja dagen är snart till ända. Vi har varit över hos Ynglingen och ätit hamburgare och pommes frites. Det var gott, trevligt och intensivt. Nu gör jag bara en sista sorti innan jag masar mig till sängen.. Nedanstående bild får förtydliga min status just nu….

Nya tag imorgon, det är en del grejer att fixa och på kvällen är det genrep… brrrr…. ;)

Det är ungefär vad jag har att berätta nu, men jag återkommer under dagen/kvällen. :)

Så fyllde han då äntligen fem år. Och helt plötsligt blev han väldigt stor. Och plötsligt kändes det lite vemodigt. Min lillprins, den lilla klimpen är ingen bebis längre. Han konverserar, har åsikter och förhandlar om det mesta. en ganska typisk femåring, som jag har glädjen över att få tituleras mor till. :)

Med firande på dagis, och sen vidare här hemma, så fick han äntligen blåsa ut sina fem ljus på pizzatårtan. Det var det han hade önskat sig. Och förmodglien trodde han att jag inte skulle knäcka den nöten. Det trodde ju jag knappt själv. Men det gjorde jag! Och här är resultatet:

foto004.jpg

 

Och med ljusen till så blev den så här:

 

foto013.jpg

 

Och det bästa av allt, den blev riktigt god. ;)

 

 

Pizzatårta på väg..

Det är en kort micropaus i brådrasket. Det är födelsedag idag! Det sa vikas tvätt, fixas till lite här hemma. Sen ska jag dekorera tårtan. Seb har beställt en pizzatårta. Det är vad han vill ha. Jag har gått och klurat på det där i några veckor, hur jag ska få till det. I väntan på att hallonen, som får symbolisera tomatsåsen, ska tina lite till och rinna av, så viker jag tvätten, lyssnar på lite musik, skriver detta inlägg och kolla mailen.

För den nyfikne får jag be att få återkomma med bildbevis senare. Sen får man själv avgöra om det ser ut som en pizza eller inte. När jag skulle göra en boll när han fyllde ett år, så fick jag frågan om det var en sköldpadda utan huvud…. :|

Namnsdagsbarn..

Idag har Christel namnsdag. Det är ett av mina mellannamn, nedärvt från mor och mormor. Det heter även Prinsessan i mellannamn. Förr brukade hon och mormor gå ut och fika på Christeldagen. Det var deras egna lilla grej, vilket jag tyckte var fint. Själv brukade jag jobba.             I år har jag tillbringat Christeldagen i replokalen, vilket jag var helt nöjd med också. Det känns alltid så upplyftande efteråt när man kommer hem. Samtidigt som man är helt slut. För det är jag nu.  Det kan bero på att jag gick upp med de små imorse halv 8, och särskilt Alice kvittrade på som en liten kanariefågel.  ;)

Därför är det just nu ganska tomt i mitt huvud,  samtidigt som det far en massa tankar, idéer. Närmast Sebs födelsedag imorgon, han ska firas på morgonen, på dagis och sen hemma…. Inköp inför nästa vecka då jag åker till Stuttgart…. vad ska jag ha med mig… framtiden här hemma.. framtiden med jobb….?  Och framför allt giget och eventet som snart infaller sig.  Inte undra på kanske att jag är matt och känner mig slut.   

Men det får man känna sig ibland. Sweet dreams!

foto086.jpg

Segt i soffan..

Jag tror vi har fått ett litet balkongproblem. Det är några duvor som verkar alltför intresserade och nyfikna på balkongen. Flera gånger har jag kommit på dem på räcket. Idag hade en satt sig på min annars så väl inpackade fåtölj. Vanligtvis så brukar de bo precis under taknockeln, men nu tycks de har upptäckt balkongen. Jag får se till att klura ut nåt så de inte får för sig att flytta in. Tips emottages tacksamt!

Dagen har varit rätt seg annars. Två gånger har ynglingen varit förbi på kaffe och småprat. Han söker jobb, vilket inte är så lätt idag. Dessutom har hans f.d arbetsgivare fortfarande inte skickat något arbetsintyg, vilket gör att han inte kan anmäla sig till Alfa-kassan. Det känns tungt att se honom oroa sig. Av ren automatik oroar jag mig också. Jag hoppas han får napp snart. :(   

För övrigt har stämningen varit spänd. Små pikar och väsningar gör mig stressad och jag kan inte slappna av. Det är så tungt när energin går åt till det, och när jag påpekar det, så viftas det bort och helt plötsligt läggs fokus på nåt annat. Sen lämnas jag kvar i denna känsla , medan vederbörande övergår till sitt rollspelande på nätet, och babblande med nån ”polare”. Någon annan får alltså dela den uppmärksamhet och den positiva biten, när vår tid kunde varit nu. Det har pågått för länge, alldeles för länge. :(

Nu börjas det….

I morse, precis innan jag vaknade så drömde jag giget, eller timmarna före.. Om allt som skulle hinnas med och fixas, om konstiga saker helt enkelt. Hur vi kommer till ett ställe där en massa människor sitter i tält i olika sektioner. De är olika folkslag  och folk från olika bekantskapskretsar. Scenen var som osynlig och jag gick nästan naken igenom helta tältfältet. Mitt i allt stod jag och tvättade en massa kläder….

  Där nånstans vaknade jag, och ingen kan väl undgå vad allt handlade om.. Jag är laddad som tusan! Och väldigt spänd. Jag vill ju verkligen att det ska sitta perfekt, även på scen, perfektionist som jag i vissa fall är. För så funkar jag, går jag in nåt så ska det vara perfekt, inga halvmessyrer inte. Att jag sen inte stått på den där scenen på 28 år spelar ingen roll. Att jag redan då hade rampfeber precis innan spelar inte heller nån roll.  Det är då de här skumma drömmarna dyker upp.

Men det är nu fem dagar kvar, innan dess ska vi fira Seb  5 år på måndag.  Det mesta är redan förberett inför det, tårtan ska fixas. Han har önskat sig en pizzatårta.

På näthinnan…

Och nu blir det lite bildberättelse.. av dagen..

 

foto249.jpg

En promenad runt Vinterviken, om ett halvår, kommer denna vy se ännu vackrare ut.

 

foto254.jpg

Därefter den här fantastiskt goda anrättningen.. 

Därefter lite småfix och donande.. en helt vanlig fredag utan konstigheter…

 

foto261.jpg

 

Sen lite HokusPokus innan dagen var till ända..

:)

 

 

 

 

 

 

« Newer Posts - Older Posts »

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu