Feed on
Posts
Comments

Rush Rush Baby… !

  Oj, vad tiden går fort när man har roligt. Förstår ni nu det här med att stanna upp och ta vara på de små ögonblicken jag nämnde häromdagen? Typ igår.. Jaja, men ni fattar, eller hur?! ;) Redan idag har knopparna på buskar och träd exponerats och man kan ana de små bladen som envist kämpar för att släppas lösa. Ganska häftigt att se tycker jag.

  Men bortsett från det, så var jag ju på dejt med killen på Trygghetsrådet igår, och man kan säga att det är bråda dagar för dem. Det är många som behöver en hjälpande hand i dessa dagar, för vi fick bara 30 minuter, eller ja, vi var klara efter 25 minuter. :D Denna gång kändes det lite lättare och spänningen i luften var nästintill borta.

  Vad det beror på vet jag inte. Kanske att han var stressad och hade hela dagen proppfull, och mailen inte funkade, och jag var den 4:e personen kanske denna morgon? Eller så klickade vi helt enkelt, jag hade en fråga som vi fokuserade i. Jag berättade också att jag sökt ETT jobb, som jag verkligen vill ha. Och då menar jag verkligen VILL HA. Sen sa jag att jag inte heller haft tid att söka jobb, då vi har ju haft möten och planerat och repat, osv.. Kanske det bidrog till att vi kunde båda dra på smilbanden, vem vet? Ganska trevligt var det och kaffet smakade gott.

 Med ett uppdrag i ryggsäcken, kom vi överens om att han skulle ringa mig när jag mailat in mitt färdiga uppdrag. Dvs mitt CV, som han skulle titta på och kommenterara. Vi var nog rörande överens, att det var bäst att göra så, än att kasta bort en timme på att sitta där och…. ja. ;)

  Ja det var en liten snabb inblick på lite allvarlig verklighet det.  Härnedan får ni njuta av vår första logga, som snart kan beställas som T-shirt. ;)

aoousch-log.jpg

Hur ska jag hinna med att få ner allt? Hur ska jag hinna förmedla mina reflektioner när tiden bara rusar fram, och våren har tagiot plats i tillvaron.

Därför därute står knopparna sprickfärdiga och bara väntar på signalen att få explodera. Ljudet av fågelsången är tidvis bedövande, och värmen smyger sig närmare.

Därför känns det extra viktigt att förmedla och uppmana er alla att ta vara på den upplevelsen. För våren är fantastisk, den är som en enda gigantiskt pånyttfödelse, där vi kan känna livet.  Stanna upp och njut av det en stund, om så bara en minut. För det går undan. Snart sitter ni vid uppdukat midsommarbord och då vänder det sakta och obönhörligt tillbaka. ;)

Utöver det händer ju förstås en massa saker, vårt gig i onsdags gick över förväntan bra, ja ännu bättre än sist. Jag hade tog en fika med en gammal barndomsvän, från förr. Och då menar jag verkligen barndomsvän från blöjålder, sandlåda, lekis och hela viddevipppen.

Att det var drygt 15 år sen vi sågs sist, kunde man inte ana. Det var härliga timmar av skratt åt tokiga minnen och ankdoter vi delade med oss till hennes tre jättesöta döttrar som var som kopior av henne. :D

Gibbe fick lufta sig lite på egen hand i fredags kväll, och  blev utlånad till ett band som var på gästspel på Strand. Only Ones hette de, och var riktigt bra, och Gibbe själv verkade trivas, så bra att han fick åka med till Malmö igår. Han kommer hem ikväll igen, jag saknar honom.. ;)

Men i all denna våryra, stannar jag ändå upp emellanåt. Jag fick nämligen ett väldigt tragiskt besked om en fd. kollega som jag jobbat/umgåtts med mkt i början av min karriär på Företaget.  Hon somnade in, efter en tids kamp mot sin sjukdom, och efterlämnade sig en stor familj, bl a sin sambo och två små barn. :(   Tankar och minnen rusar igenom mitt huvud, och det är svårt, men ändå inte, att förstå.  Jag ska återkomma till henne lite senare, när det är lite lugnare här.

Så ännu en gång,  dra ett djupt andetag och njut av våren.

På språng……

Det här blir nog ett av mina kortaste inlägg i historien. Men det är lite brådis. Dagen har varit fullspäckad från morgon till kväll. Med vad skulle någon säkert fråga, och då skulle jag ändå inte kunna mäta det i något resultatdiagram. Fär det är så man värderar framgång och vinning. Ja det är så man man värderar det mesta i dag. Allt som är mätbart, och går att redovisa. Det är det som gäller.

Tycker DOM ja.. ;-)

Nu är det snabba ryck, ikväll blir det gig igen, jag är peppad, taggad och spel*cencur*.

Så tills nästa gång; njut av denna underbara vårkväll! :D

Nu ska vi se, halva april har gått och det har varit lite tyst på bloggerifronten för min del. När jag kom hem från Tyskland var det som om verkligheten hann  ifatt mig som en slägga. All denna anspänning inför  festen och spelningen, resan ner till släkten, och så hem igen…. till en slags tomhet. Och i allt detta så konfronteras man dagligen med petitesser och konflikter på hemmaplan, pga olika saker.  Det blev lite för mycket helt plötsligt.

Så efter några dagars slickande på tassarna, så har jag repat upp mig igen, hoppas jag. Jag vill ju så gärna berätta om resan, om eftersnacket från festen, och nu också om denna härliga välbehövliga påskhelg i Roslagen. Den var som balsam för själen.

Småfolket njöt också, Alice adpoterade en jättegullig toarullehållare som såg ut som en katt. Den hängde med överallt i stugan, med egen matskål. Jag tror den aldrig har behandlats med sån kärlek som just denna helg. Kruxet var bara att man fick komma ihåg att se till att ha en extrarulle i beredskap, när det var dags att besöka ”kattens” hemplats. ;)

Seb ägnade sig åt jakt och äventyr med sina låtsaskompisar Anton och Aourischenni. Utrustad med hemmagjord pilbåge och en pinne som pil, smög de runt på tomten och gjorde stora fynd. Alltmedan min hjärna befann sig i nollläge.

Ikväll blir det till att repa igen, imorgon har vi spelning. Stärkta och överraskade av den respons vi fick sist, maler ändå en lite ny pirrighet i magen. Plötsligt höjer man ribban för sig själv, om det gick så bra förra gången, måste man ju vara ännu bättre denna gång… eller? Well, well, den värsta nervositeten har lagt sig, den vilar till imorgon kväll.

 Just nu i denna stund, när kaffet är urdrucket och jag sitter i köket, hör jag en envis rackare utanför fönstret. Jag vet inte riktigt va de fåglarna heter, men den piper ihärdigt just nu, som om den vill säga: Ja, nu har våren kommit för att stanna!! :D

….. Hämta lite energi på landet först.  En god vän har lånat ut sin sommarstuga till mig, vilket kan komma ge lite energi och känsla av pånyttfödelse. :)   Vad kan vara bättre än att inviga påsken och våren på det viset??! :D

Sen jag kom hem, har det varit lite turbulent, mycket händer i princip hela tiden. Kvällarna och övrig tid har då ägnats åt en zombieliknande verksamhet i soffan, men det är det snart slut med. 

Nu bär det av till Roslagen för ett par dagar, och när jag kommer tillbaka så ska jag dela med mig av mina tankar igen. 

Så fram till dess: Glad Påsk på er därute, och framför allt till Familjen på Gotland och Familjen Knus! :)

Formsvacka..

Hemma igen, efter en tradig och försenad resa hem pga snöstorm på Arlanda.  Vill inte vara här, vill åka tillbaka. :(   Jag hann komma in genom dörren, vara hemma i tio minuter, innan frustrationen infann sig.

Jag var hungrig, efter att ha ätit endast en sallad som bestod mest av rötter och kvistar kändes det som, men den trasig trägaffel.. I kylskåpet fanns ingenting. Ingen mat, ingenting. Ingen lapp om välkommen hem. En säng som var full av grejer och som låg halvvägs på golvet väntade. 

Ynglingen, som var barnvakt var visserligen glad att se mig, men han var sen på språng ut i nöjesnatten. Småfolket låg och sov med kläder på, och kvar satt jag i ett vakuum.. jag var hemma igen.

Snabbt inkast…..

…Innan det är dags för nya uppdrag här nere i Böblingen. Överraskningsmomentet  gick lysande bra. Hela familjen satt där samlade när jag försiktigt klev in genom dörren. Det tog en en lite stund innan de reagerade… hehehe.. Det bästa var min Onkels annars sü välförberedda min med orden: Men… vad gör duuu här? :o (Fast pü tyska ;) )

Kort sagt, det var underbart att se dem alla igen. Vi üt och drack ortens öl, en av mina favoritöl faktsikt, och pratade. Detta medföljde sen att resten av min vistelse kommer att bli väldigt intensiv och uppbokad. Igür tillbringades hela dagen hemma hos moster, och vi sög lüngsamt pü karamellen till sena kvällen. Idag blir det lite uppdrag shopping, och sen lite samkväm.

Alltsü, ett kort inlägg, jag är pü sprüng, imorgon bär det av hemüt igen.. med blandade känslor.  Det üterkommer jag till, med ett svenskt tangentbord. :D

 Jag sitter med ett tyskt tangentbord framför mig, vilket innebär att bokstäverna sitter inte som de brukar göra. Tex där det där A:et med ringovanför sitter, där finner man ett—> ü. Sü ni bara vet.

Resan ner gick bra i alla fall, jag kom i sista stund, hann ta en snabb räd genom Tax Free, innan jag hörde mitt namn i högtalarna.. Som absolut sista person kunde jag äntra planet med endast en tax free-kasse innehüllande cigaretter, parfym och bodylotion. :D   Ja det var lite pinsamt, men jag slapp köande, om man nu ska tänka positivt. Och det ska man ju. ;)

Väl framme stod en av mina kusiner och väntade, och känslan att  krama om henne är obeskrivlig. Helt underbart var det. Sist vi träffades var vid sista avskedet för min mor -05.

I nuläget är det BARA hon och hennes son som vet att jag är här, planen är att att ikväll när middagen ska intas pü Schönbuch Bräü ikväll, ska jag helt apropü komma in där när alla har satt sig…  Min moster, hennes man, mina 2 andra kusiner med barn.. Kort sagt en redig surprise blir det! :D Under tiden har jag beställt blommor som ska skickas till henne under förmiddagen, och det här är lite extra kul, för häromdagen hade hon frügat min kusinen, om hon sakta men säkert hade sussats ut ur min och min brors minne… – Om du bara visste, hade hon kontrat med. :D ( Inom mig fick jag en liten lätt funderare.. hur kunde hon tro det? De finns ju alltid nära oss…? )

Sen somnade jag pü soffan, helt slut. Ett par heltiska dagar och resan ner tog ut sin rätt, och mitt framför henne och pojkvännen slocknade jag rakt av, förmodligen snarkade jag med.

Idag: smyga runt i Böblingen och shoppa lite innan det är dags för kvällens bravader.  I´ll be back. ;)

Packat o klart…

Nu har jag packat ner allt jag behöver ha med för min lilla minitrip till Stuttgart imorgon. Jag stod och övervägde om jag bara skulle ta en enkel liten rygssäck med. Då kunde jag ta den som handbagage nämligen. Men det blev den större, då jag kom på att det kan bli aktuellt för lite shopping där nere. Jag har nämligen fått lite beställning på grejer som ska köpas hem.

Det ska bli skönt att komma iväg ett par dagar, få lite distans, träffa kusiner och moster. Ta en och en annan Weissbier, och bara vara jag. Detta innebär att jag kanske inte hinner med att hänga här, men jag ska försöka att åtminstone säga hej, eller nåt att klokt. ;)   Först och främst hoppas jag bara att jag vaknar imorgon bitti.. Det oroar jag mig mest för. Så därför gör jag sorti nu och säger, I´ll be back!

Igår tog jag en sväng med småfolket till Solna Centrum, för att göra lite ärenden. Det mesta gick som smort, och jag fick nästan allt gjort. På vägen hem däremot, fick Alice ett klassiskt 2års-utbrott, och började gallskrika hejdlöst. Anledningen var att hon skull sitta själv vid på din sätesrad, vilket var svårt, då det var ganska fullt på bussen, och jag ville också gärna vila mina ben. (Ja hon hade ju mest suttit i vagnen så det var ingen tal om vila ben direkt)

Efter en ganska kort färd med denna lilla människas vrålande, fick jag nog. Ingenting hjälpte, inga förklaringar, inga klappar, ingenting. Dessutom hade hade jag inte druckit kaffe efter vår lunch, vilket gjorde situationen ännu mer outhärdlig. Hon fick två alternativ, antingen lägga av direkt, eller så är det slutåkt på bussen, inget mer sittafönster här inte. Det blev alternativ två…. Och jag var, för att uttrycka mig milt, jättearg!

Väl ute ur den fullsatta bussen som likt en turistbuss gled iväg, var jag skogstokig, skällde och vrålade så det stod härliga till. Till en början skrek hon mest hysteriskt som ett mantra, för at hon inte fick sitta fönstret, men efter en stund insåg hon allvaret i att hon lyckats reta upp sin morsa rejält. Tidtabellen visade att nästa buss skulle gå om en halvtimme….. Så vi fortsatte hemfärden med tunnelbanan från Huvudsta.

Kvällen ägnades åt en hederlig tjemiddag, tillsammans med tre tjejer från förr, vilka vi hade som tradtion för länge sen att träffas hos varandra. Dagen var som borblåst, och under en hel del glas vin och pistagespritdrinkar, gladdes vi åt varandras sällskap med skratt och tårar. En riktigt lyckad kväll på Färingsö helt enkelt.

När jag tidigt imorse kom hem igen, gick jag som vanligt in till småfolket och klappade och bäddade om dem. Jag klappade försiktigt på Alices kind, och hon log sitt största och soligaste leende varje gång jag vidrörde kinden. Första gången trodde jag det var ett rent tillfälle, men när jag upprepade smekningen, så kom leendet tillbaka.. Då var dagens dagens händelse som bortblåst, och det enda som vibrerade var kärlek.

« Newer Posts - Older Posts »

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu