Feed on
Posts
Comments

Yeeaaah!! :D

  Vissa dagar är helt okej, andra dagar är så jäkla bra, som den här. Trots en hel del smolk i bägaren, så har inget kunnat rubba humöret. :D Först en härlig frukost med småfolket, sen rundan runt Lötsjön. Därefter ett välbehövligt snack med Prinsessan, där vissa trådar och missförstånd nystades upp. Det var verkligen skönt och befriande.

  Möte på stan, dealjer som kunde sättas på plats. En snabb smörgåsfika på Kafe Tjärlek, (ja så hette stället, urtrevligt, charmigt med gamla hederliga hångelsoffor. Dessutom underbart goda mackor) Sedan 3 och en halvtimmes rep, som satt som en smäck hela vägen. Det är tur att man har öron, annars hade leendet gått runt hela huvudet. :D

Och som grädden på nosen, VÅGEN funkar jättebra! Kort sagt: En helt perfekt dag, där man skulle kunna ta nästan hela världen i famn. ;)

pic.jpg

Idag hälsade jag på Gibbe, ja det är så jag kallar den där skapelsen på Musikbörsen. Jag visade upp den för Seb, han fick känna lite, och visade ett måttligt intresse. Förmodligen var han lättad över att det inte handlade om en jämnårig människovalp till som han skulle få tampas med. :D Han väntade tålmodigt på trappan, och studerade alla instument där, medan jag pillade på Gibbe. (om några dagar får han nämligen komma hem till mig.. :D )

Seb hann i alla fall inse att det här är en lika rolig affär som leksaksaffären till min stora glädje, och fingrade på såväl trummor som på en musikmaskin, som t o m jag blev lika förtjust i. Ni vet en sån som ser ut som ett piano, där man kan få fram en massa roliga och häftiga ljud. Vi hängde där länge , och det var nästan så vi ville ta med den hem, men vi hejdade oss. Först måste vi bereda plats åt Gibbe. ;)

Tänk om…

En dröm…. En tanke… kan det bli verklighet? En stor lokal, en scen, små bord, sköna stolar, en hörna med cafe/bardisk… skulle det vara möjligt? Dagverksamhet, där gamla och unga kan träffas, ta en kaffe, te, en öl, läsa tidningen, spela backgammon, bara umgås.

En hörna med plats för surfning, kolla mail eller chatta en stund. Kvällar med musik, teater och umgänge. En träffpunkt för alla själar som söker alternativ till tystheten och zappandet från Tv:n.

En träffpunkt för alla nya och gamla själar som vill leva ut sin dröm om att spela, agera och visa vad de kan, fylla tomma väggar med alster som fötts ur hjärtat.

En dröm…. En tanke… Kan det bli verklighet?

Vågar och vårar

Igår tror jag våren äntligen knackade försynt på dörren. Av åkte fuljackan, och den lite tunnare höstjackan fick agera vårjacka, nu när jag skulle in till stan i lite ärenden. Det första var en välbehövlig och efterlängtad lunch med min gamla ”partner in crime” Reggie. Vi började nästan samtidigt på Företaget och har haft en nära mental relation under åren. Ibland har umgänget varit tätare, ibland lite glesare. Men trots det så har vi alltid funnits där. Och Reggie är en skön tjej på alla sätt. Man har aldrig tråkigt med henne helt enkelt.

I vilket fall, häromdagen hade jag en sån enorm längtan efter sushi, så valet var ju lätt, när vi traskade in i på ett ställe på Luntmakargatan, och satte oss. Behöver jag nämna hur det smakade och upplevdes..? Nej jag trodde väl det. Det var underbart gott och jag njöt. Samtdigt så hade vi en tidspress på oss att hinna gå igenom det senaste, viktigaste och lite-lätt-på ytan snacket, och när Reggie pratar så går det undan. ;)

Men underbart är kort… hon var tvungen att gå tillbaka till sin kurs, och jag vandrade längs Sveavägen med riktining mot Clas Olsson. Här skulle nu ett genombrott ske. Jag har under mitt ganska långa och händelserika liv aldrig ägt en våg. Den trenden skulle brytas nu, när jag t o m gått med i denna cyberklubb för oss som vill gå ner i vikt i smyg. (Man får ju t o m en träningsdvd, som man kan träna hemma med. Smidigt för den som inte vågar sig ner till offentliga lokaler occh skämma ut sig. ;) ) Det fanns ju en del vågar att välja mellan, men eftersom jag är lite fåfäng så kunde den ju lika gärna vara lite snygg också. Och jag hittade den minsann. Snygg och funktionell, såpass att den t o m visar skillnaden från senaste vägning.  :D

 

Idag är det en fin dag….. Ta vara på den…. ;)

Igår var jag på Kungsholmen och flanerade, och gick förbi Musikbörsen. En impuls fick mig att gå in för att i första hand kolla på en ministärkare typ 15watt,  som man kunde använda här hemma. Jag hittade en och den såg helt okej ut. Jag scannade av priset för att kunna gå hem och göra en liten överläggning. 

Sen hände något, jag lyfte blicken och såg alla skapelser som hängde där. Den ena basen såg tuffare ut än andra. De var helt designade för olika ändamål, och jag testade en lite förstrött. Det var då jag insåg att jag behövde verkligen en ny bas. Vilken skillnad det var! Den gamla har ju ganska många år på nacken och skulle behöva lite pension nu..  Jag tänkte inte så mycket mer på det, en liten stärkare kändes mer  prio just nu.

Men då hände det!

Längst in i rummet, lite skymd bakom de andra som fläkte sig hängde den. Den perfekta basen. En Gibson med kort hals och bara lös upp hela rummet för mig. (Om man kisade, kunde man nästan se att det stod: ”Tillhör Irre” på den. ;) ) Jag gick fram till den, betraktade den länge, gav förmodligen ifrån mig ett par suckande ljud. Annars stod allt annat runt oss stilla. Det var jag och denna basen. Naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att känna lite, bara lite… Nästa ögonblick satt jag med den i mitt knä på en stärkare, och fingrarna gled över strängarna. Man kunde nästan känna hur den suckade av välbehag, definitivt kunde man höra mig göra det. Vilken skapelse!

Länge satt jag där och mös med den, tills ynglingen, som nu var hyfsat oroad över sin mor som var nästan oigenkännlig, väckte mig ur den tidlösa stunden. -Är vi klara här snart? frågade han… Med tunga steg gick vi uppför trapporna, passerade kassan, frågade lite snabbt om ministärkaren, (som det gick 13 såna på skapelsen) Köpte nya strängar till kopian hemma, och gick ut i vintersolen, och fantiserade om ”Gibbe”

Idag har det ÄNTLIGEN hänt! Mannen av folket får sin prinsessa. Som vi har väntat, ja åtminstone jag och många med mig. Ett nytt kapitel, en liten flukt till framtiden, och kärlek i massor. Kan det bli bättre? Ja det kan det, jag vet, men jag är faktiskt riktigt glad åt att kronprinsessan äntligen får bli vuxen på riktigt och leva öppet med sin älskade. Dessuton har de båda god smak som fann varandra.

Så med detta, för en gångs skull korta inlägg, vill jag bara säga:  GRATTIS! :D

  Javisst är det vackert, det kan jag inte förneka. Men lite sent va? Det hade varit okej för två månader sen. Det är ju därför vi sjunger om White  Christmas, och stålande jul med tomten på släden. Det är därför vi skickar julkort med snömotiv osv. Det är ju också därför endast tomten är vaken när snön ligger vit på taken, därför att midvinternattens köld är hård. Ja det trodde jag i alla fall, men icke!

  Nej den vita snön har placerat sig över trädens kala grenar som naket inväntar vårsolen utanför mitt fönster. Seb börjar prata om sridskor och pulka, när jag har börjat planera hans födelsedag med inslag av en ny cykel, som han önskat sig. Visserligen får jag ju lite puls när jag mer eller mindre forcerar fram vagnen genom snödrivorna, så svetten rinner. Det är ju bra, det förbränner lite kcal från mig. Det kan jag ta med i dagboken på Viktklubb. se OM det nu finns en sån aktivitet.

  Det fanns dammsugning också såg jag, men då krävs det minst en halvtimmes dammsugning, vilket betyder att man får dammsug ganska mycket. Ingen bra punkt om man bor i en liten lya på 27 kvm, tänker jag då. Fast nu bor jag ju lite större, men inte så det täcker 30 minuter på motionsrutan. Det är därför jag tar mig en powerwalk, ut i snön med fuljackan och MP3´n.  Det tog mig 50 minuter idag, och vid en kort paus kunde jag höra ett litet diskret vårtecken när jag passerade kyrkogården. Det kändes fint, och hoppfullt. :)

foto177.jpg

En liten formsvacka…

Jag är glad över att februari månad snart är slut. Det ger mig lite hopp om ljusare och framför allt varmare tider. Gärna med lite vårtecken. Kan man beställa det redan nu?

Igår var min tanke att jag skulle sätta mig ner under kvällskvisten och vara riktigt djup. Jag tänkte spy lite tankegalla över saker och ting, och öppna mig lite. Jag hade förberett mig med en flaska Rioja, plockat fram julklappsglasen och huvudet var fullt med känslor och grubblerier som ville ut. Nu blev det inte så, av flera anledningar. Kanske det var lika bra. 

Ibland kan det bli lite knepigt när man befinner sig på kanten till avgrunden. Någonstans vet man att det finns massor av bra saker i livet som är värt att kämpa för, och leva för. Att man trots allt är en god människa som gör så gott man kan för att bidra till världsfreden. Samtidigt har självkänslan åkt sig på en rejäl omgång, och man slår inombords hårt , riktigt hårt på sig själv, och tycker man är så jävla värdelös och misslyckad. Precis ens omgivning säger. Trots att förnuftet vet att detta egentligen inte handlar om mig…

Jag vet ju att jag har förmåga, att jag har jävligt bra sidor hos mig själv. Men ibland är det som om när jag vill utnyttja dem så dras mattan bort från mig. Vem fan tror jag att jag är egentligen?  Det är tur att jag ska träffa min coach på tisdag, så hon får skaka om mig lite grann.

Idag skiner solen, det ska vi ta vara på. Och imorgon ska småfolket och jag åka ut till Ynglingen och äta brunch. Det är också små detaljer som förgyller. :-)

Let´s be careful out there..

Dagen har verkligen varit precis så som mitt horoskop förutspådde; Hektisk med risk för stress, om jag inte såg till att göra den välplanerad. Och allt detta stämde in. Något rep innan jag fick bege mig hanns inte med dock. en del jobb på projektet dök upp och var småbrådskande, så jag fick ta tag i det. Sen fick jag skjuts till stället där jag skulle provsmaka lite matpajer. Det var inga dåliga grejer inte, tror en av dem kommer göra stor succé. :D

Sen blev jag uppmött av Ynglingen, och vi tog en snabbfika och spånade lite i olika alternativa framtidsplaner. Vi sitter just nu i samma båt, och det smärtar mig att han ska behöva stressa upp sig i situationen, men det är ju lätt hänt. En f.d arbetsgivare som tar snart tre veckor på sig att skicka viktiga papper till honom, som kan komma underlätta för alfakassa o dyl, är ingen bra arbetsgivare, och det är nästan så jag vill lämna ut dem till allmän skämsplatta. Nåväl, vi kom på lite idéer alltmedan vi sippade kaffe på caféet.

Sen skildes vi åt vid Hantverkargatan, han på väg mot träning, och jag på väg till Söder. Och ja, jag gick hela veckan, det blev en rejäl promenad. Det var kallt, men det min fuljacka har verkligen räddat min vinter och räddade mig även denna kalla promenad.

Ikväll tog vi in en gästmusiker som ska vara med och spela, och vilken skillnad det blev med en till gitarr. Ljudet blev så mycket fetare, och de båda hittade verkligen varann. Och vi kunde konstatera att vi aldrig stått tillsammans på scen förut, vilket naturligtvis höjde stämningen ännu mer. Så kvällen satt som en smäck, alltmedan en av våra projektvänner var där och dokumenterade allt med liv och lust. :D Lyckat och roligt.

Men, nu när jag ligger på soffan och försöker summera dagen så är det helt tomt i huvudet, mina ögon svider och känns tunga. Jag är helt slut igen. Så det återstår egentligen bara att göra sorti och ta en djupdykning ner till sängen, innan jag somnar.

Om ingen har noterat det ännu, så kan ag meddela att solen har varit framme hela förmiddagen och det är svinkallt ute. Vi har passerat mitten av februari, och det h a r blivit ljusare både morgnar och eftermiddagar. Det är väl postivt?! :D

Dock gör det inte stor skillnad när man blir störd av mobilväckningen på morgonen, och inser att natten är slut. Man vill bara ligga en liten stund till under täcket och höra snuset av sovande barn. Efer en dryg timme lyckas man till slut masa sig upp, gråtfärdig och helt slut. (Har jag verkligen sovit inatt? )

MEN nu lite kul att skriva om; Igår var jag tillsammans med ynglingen hemma hos en av hans bästa vänner på middag. Det har planerats länge, och nu igår var det dags. De har hängt i hop i skolan sen 5:an, så den här kompisen har blivit lite som en av mina ungar också under åren. Nu har de ju vuxit till sig och passerat 20-års strecket, så man kan ju se dem som lite vuxna nu, och ha väldigt trevligt med dem. Och det har man man med den här killen.

Det finns alltid något att prata om, och man har aldrig tråkigt, det finns alltid nån plan eller idé som han gärna delar med sig av.  Igår kom vi på att vi delade intresset av spöken och andeväsen, liksom benägenheten att kunna sitta i timmar på ett bibliotek via en webcamera, i hopp om att få se nåt mystiskt. Ynglingen satt mest och himlade med ögonen och skakade på huvudet, men det bjöd vi på. Han är van och luttrad, som tur är. Middagen smakade förstås utsökt, och det bjöds på äkta hemlagad itailensk pasta bolognese. Naturligtvis från familjens egna hemliga recept. :)   Hans mor kom även förbi en stund, och vi fick träffas för första gången. Lika trevlig och öppen var hon, vilket i sig inte var så förvånande.

Men allt trevligt har sitt slut, och det var dags att åka hem. Nöjd med kvällen kunde jag somna in, och även om det tycks att man inte gjort nånting speciellt, så har man ändå uträttat en hel del ändå. 

Idag, vankas nya uppdrag; provsmaka matpajer, en skön stadspromenad genom Kungsholmen till Södermalm, för att sedan repa. Förhoppningsvis lär jag passera några fik, som kan besökas. Och ännu mer förhoppningsvis kanske de behöver lite extrapersonal. Vi får se… Har jag riktigt tur, så håller det vackra vädret i sig, så Stockholm får se extra fin ut idag. ;)  

« Newer Posts - Older Posts »

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu