Igår passade jag och Seb på att göra en egen utflykt på tu man hand. Vi åkte till Junibacken, sådär lagom innan den stora turistsäsongen börjar och det blir outhärdligt. Jag hör nämligen till de som inte står ut med hysteriskt trängsel vid evenemang, där man måste köa i timmar för att få ca tio sekunders upplevelse. Det går fetbort!
Men igår var det hyfsat lugnt, och vi kunde avnjuta dagen tillsammans. 
Medan han lekte i blåbärsskogen, så satt jag under spindeln och bara betraktade lekarna som försiggick. Det är alltid lika fascinerande hur kreatvia och fantasifulla barn är. Och att man själv var där en gång i tiden. (Men då fick man vara kreativ på en öde skärgårdsö bland riktigt kottar, och låtstasmänniskor..)
Lika fascinerande är det att se alla föräldrar som energiskt försöker föreviga en lycklig stund med sin kamera. -Seså, sätt dig i korgen, titta hit, säg chiiiiiis!! 
(OJ så härligt naturligt det blev.. verkligen..) Jag gör mina tafatta försök också med min mobilkamera, men i min jakt på situationsklick så har objektet föflyttat sig och kvar blir en suddig prick…..
Det är nämligen som så, att när kameran kommer fram så förvandlas de till extremt skygga varelser, så jag får nöja mig med att njuta av synen och lägga det i min egna minnesbank.. 
