Jag måste verkligen skärpa mig. Måste hitta nya rutiner för mina reflektionsstunder, för jag har slarvat. Det märks inte minst å besökstatistiken. (som om den vore det viktigaste… *not* ) Men livet rullar ju på, det händer saker som gör att man måste stanna upp ibland. Men på kvällarna är jag helt slut, att jag somnar med fingrarna på tangentbordet… Och när dagen gryr så….
Som i fredags, åkte jag tidigt in till stan för att hitta ett passande kort, som jag ville sätta i kondoleansboken för min kollega och väninna jag nämde lite om häromdagen. Eftersom jag är urtaskig på att rita och har en hemskt ful handstil, så ville jag förmedla något som symboliserade mina tankar. Och jag hittade ett…. till slut. (Gud så fåniga kort det finns att köpa, dessa hurtiga gratulationskorten ger mig rysningar.. ) I samma stund som jag hittade kortet dök ynglingen upp, vi språkade en stund, innan jag promenerade hela vägen från NK till Mariatorget. Medveten om att jag var för varmt klädd dessutom.
Väl där, hann jag slinka in till min kompis Matte en stund, innan det var dags för lunch med Reggie. Reggie har ALLTID nåt kul att berätta, och hon berättar med hela ansiktet, ja hela kroppen t om, vilket gör det hela till ett nöje att lyssna på henne. Trots det så lyckas hon nästan alltid bli klar före mig med sin måltid.. 
Nu var det här första gången jag var på jobbet sen jag slutade, och den där märklighetskänslan man väntade på dök aldrig upp. Det kändes ingenting alls, mer än stor glädje att se gamla gänget igen. Turligt nog kom jag lagom till fredagsfikat, och dagen till ära hade Killi bakat. Det är lika med lyckoträff på kakfronten. :D
Nu var det ju denna gång inte främsta anledningen till att jag gick dit just denna dag, utan det var för att lämna en tanke, ett deltagande, och en bekräftelse på att min väninna verkligen inte fanns med oss längre…. jag skulle vilja berätta mer om det och om henne, vilket jag kommer att göra också, men inte nu. Men jag tillbringade en lång stund i det lilla rummet tillsammans med ett foto på henne, en bok och mitt kort. Det jag tänkt jag skulle skriva från början var som bortblåst, och det blev något helt annat. Tiden stod just då helt stilla, ocn när jag kom ner till mitt forna arbetsgäng, så hade hälften gått hem.
Besöket avslutades dock med en After Work med Reggie och gänget, vilket var ändå en bra avrundning, då vi tre ingick i den Ågrenska hörnan då det begav sig.
Nu vankas det lunch och förberedelser till barnkalas.
