Igår tror jag våren äntligen knackade försynt på dörren. Av åkte fuljackan, och den lite tunnare höstjackan fick agera vårjacka, nu när jag skulle in till stan i lite ärenden. Det första var en välbehövlig och efterlängtad lunch med min gamla ”partner in crime” Reggie. Vi började nästan samtidigt på Företaget och har haft en nära mental relation under åren. Ibland har umgänget varit tätare, ibland lite glesare. Men trots det så har vi alltid funnits där. Och Reggie är en skön tjej på alla sätt. Man har aldrig tråkigt med henne helt enkelt.
I vilket fall, häromdagen hade jag en sån enorm längtan efter sushi, så valet var ju lätt, när vi traskade in i på ett ställe på Luntmakargatan, och satte oss. Behöver jag nämna hur det smakade och upplevdes..? Nej jag trodde väl det. Det var underbart gott och jag njöt. Samtdigt så hade vi en tidspress på oss att hinna gå igenom det senaste, viktigaste och lite-lätt-på ytan snacket, och när Reggie pratar så går det undan. 
Men underbart är kort… hon var tvungen att gå tillbaka till sin kurs, och jag vandrade längs Sveavägen med riktining mot Clas Olsson. Här skulle nu ett genombrott ske. Jag har under mitt ganska långa och händelserika liv aldrig ägt en våg. Den trenden skulle brytas nu, när jag t o m gått med i denna cyberklubb för oss som vill gå ner i vikt i smyg. (Man får ju t o m en träningsdvd, som man kan träna hemma med. Smidigt för den som inte vågar sig ner till offentliga lokaler occh skämma ut sig. ) Det fanns ju en del vågar att välja mellan, men eftersom jag är lite fåfäng så kunde den ju lika gärna vara lite snygg också. Och jag hittade den minsann. Snygg och funktionell, såpass att den t o m visar skillnaden från senaste vägning. 
Idag är det en fin dag….. Ta vara på den….
