Ibland är ödet nyckfullt. När jag äntligen lyckades klämma in både tid och inspiration på en och samma gång, för att fixa till balkongen, så händer det:……….. Regnet bara öser ner från himlen. Är inte det rätt typiskt?
Jag kan ju inte påstå att jag deppar, för jag har tusen andra ting som också inväntar den där kombinationen tid&inspiration. Men jag hade tyckt att det kunde varit skönt att ha den klar, för trots allt älskar jag att hänga där, när jag får tid över, och överösa den med kärlek och grönska.
Så jag går ett varv, viftar med tårna och känner in rummet på värsta Ernst-manér och hopppas att en sån där tid&inspirationsportal ska öppna sig för mig.
Alltmedan koltrasten sjunger i regnet för mig…..
