Idag får det bli ett kort inlägg. Jag är helt enkelt för trött och slut i kroppen. Halsen svider än, hela nackpartiet är stelt och gör ont. När jag hostar så gör det ont i revbenen. Kort sagt: Jag är mörbultad! Och jag är trött som en gnu. Smågrubblig, smågnällig och allmänt ynklig. Inget roligt sällskap helt enkelt, och väljer gärna ensamheten vid såna stunder. Magen känns däremot helt okej. Inga smärtor där inte, dock dåligt med aptiten. (Men det gör inget… 
)
Småfolket fick en varsin stund med varsin bok, innan alla fötter, tår och händer hade pussats på nu på kvällen. De är så fina, det är som om de verkligen förstår när det inte är läge att köpa tid, eller ”strula”. Istället har de kommit med klappar, små muggar med vatten, och pussar på kinden. De värmer mig och min själ som är få förunnat.
Inga jobbiga frågor eller påpekanden, inga intriger och suckar. Bara rak naken kommunikation. Tänk om vi vuxna kunde vara såna vi med. Förlåtande och inte lägga ner en massa värderingar och fördömanden på allt och andra människor. Skulle inte livet vara lite lättare då…?
