Min fot är ännu förpackad i ett stödförband, och jag fick småfolkets förståelse och välsignelse att inte lämna dem på dagis. Det lilla yrvädret berättade att mamma hade ont i foten, för alla hon mötte på vägen dit, och för alla där på dagis. Det betydde lite sovmorgon för mig, vilket var välbehövlig därför att tröttheten ligger fortfarande över mig som en tung klubba.
Därefter tog vi en liten biltur, varpå vi var tvugna att leta oss fram till oljelocket på den nytvättade pärschan, som var törstig, enligt en indikator som pep. För säkerhets skull ringde vi återförsäljaren för att förvissa oss om att indikatorn hade rätt, och det hade den. Alltså var det raka vägen in på Statoil och köpte Lazerway 5w40 och öppnade andäktigt motorhuvsluckan för att lindra den uttorkade bilstackaren. Som under en helig ceremonistund hällde vi försikitigt, eller inte jag utan sambon, sakta och högtidligt. (jag hejade mest på) Man kunde nästan höra hur pärschan suckade av välbehag. 
Imorgon är det möte med mitt projektgäng igen, vi har deadline på torsdag till Mosebacke. Sen ska vi ha bandmöte, vi ska diskutera låtar o reptider. Det ser jag fram emot, och det gör min fjärilsfarm i magen också. 
