Hallå Framtiden…??

Det hela kändes väldigt märkligt och konstigt när jag gick in i rummet. Chefen hade placerat sig brevid bordet med en tom stol framför sig. Med en snabb radarblick försökter jag läsa av hennes ansiktsuttryck där hon satt och såg så där professionell ut, vilket var hennes jobb, och det lyckades hon riktigt bra med.Hon bad mig sitta ner och med ett halvt försök till att-bryta-isen-med-en-formfråga, så gick vi rakt på sak:- Du är aktuell för resellaffären, Du är inte aktuell för kundreskontran. Du kommer få all information om hur processen leder, och du kan komma få tacka nej om det ligger utanför Stockholm. Det är dock fler huvuden än tjänster så i slutändan kan det leda till att du blir uppsagd och då gäller avgångsvederlag för dig. -Jag är så ledsen Irre.Blicken sveper över rummet, orden sjunker in, mina föraningar och känningar hade ännu en gång visat rätt, liksom Saidas borttappade smycken i landet. Det känns…… tomt… och sorgligt. Det tar en liten stund innan blicken hittar tillbaka till chefen med ett nickande och ett tyst:  -Okej.-Jag är såå ledsen Irre upprepade hon, innan försök till att förklara anledning och mina gåvor som inte gick ihop med framtidens koncept, så satt vi gråtandes och kramade om varandra. Det kändes okej, jag var förberedd. Det som smärtade mest var att mista den underbara grupp jag  just jobbade med, och den trygghet som det inneburit de senaste 9 åren. Nu tog den resan slut.