Liksom vattnet strilar längs bäcken, springer tiden framåt. Självklart har det ju hänt massor sen jag dinglade med benen från månskäran, och befann mig i Ingemansland. Såpass mycket att ett inlägg räcker inte till. Förstås.
Frågan är om tiden tillåter mig att stanna upp och reflektera över saker och ting, som förr? Om jag ska ta mig tiden att tömma ryggsäcken, låta tankar och känslor få omvandlas till reflektioner och ord igen. För hur man än vrider och vänder på det, så formar vi framtiden för varje andetag vi tar, eller hur? Och för att kunna andas frisk luft, behöver vi stanna upp ibland.
Så.. Därför gör jag ett nytt försök att bena ut vad som hänt, vad som sker nu, och låter flödet gå helt enkelt. Så får det bli!
Jag antar att ni andra i denna stund förbereder invigningen av årets första grill, är på väg till en majbrasa, eller kanske redan dragit igång ett partaj. Det gör ni helt rätt i. Man bör ta vara på ljuset och vårbruset som börjat uppenbara sig. Inte minst fåglarnas egna festival. Finns det förresten något finare än när koltrasten drar igång sin sång mellan betonghusen?
Det är då jag tar tag i Framtiden igen. I min tillfälliga ensamhet, med koltrasten och Bundesliga som sällskap, sitter jag här igen.
Och jag är förbannat trött. Det är där jag är just nu. Trött, tömd på energi, och på gränsen till en störtvåg av gråt som inte vill lossna. Den sitter där mitt i bröstkorgen och bara trycker. Ja, det är faktiskt sant.
Visst hör det väl våren till att tillvaron blir något stressigare fram till sommaren, och det är inga konstigheter, men i år är det tyngre. Är det åldern? Är det det hårda klimatet runt omkring oss? Eller är det bara så att det har blivit för mycket med allt? Det är det vi ska bena ut här. Vi ska också reflektera över hur det gått på jobbfronten sen sist, ( fröet till den här bloggen ) och mina tankar runt det som kom att bli min nya inkomstkälla.
OCH!
Vi ska reflektera om passion, kärlek, liv och död. Det ska vi göra! Däremellan tar vi in lite poesi. Det mår en sargad själ alltid bra av, vid ett vägskäl.
Ha en fin Valborg och var rädd om igelkottarna!
