Man ska aldrig upphöra att låta sig förvånas i livet. Denna här historien är på riktigt, och kom till min kännedom imorse.
Småfolket går på världens bästa dagis. De älskar sina fröknar, även om Alice kan ha lite separationsångest ibland. Den är dock snabbt övergående och hon återgår till sitt vanliga huliganjag. Utomhusmiljön ser, vid första anblick, trevlig ut med träd och kuperad mark. Men vid närmare inblick och ett antal hämtningar vid en leråker, inser man att skenet bedrar. Ocvh vid ännu närmare inblick, upptäcker man trasiga delar av staket, gammal nerpissad sand, den plätt som en gång var en prunkade gräsmatta, är numera leråkern. Det enda som bestått är de grå asfaltstenarna som hänger med neråt sluttningen, med små kanter som sticker upp. Likaså konstiga gropar i marken som täcks av bord och bänkar för att skydda barnen…. Ja listan kan göras lång.
Detta har ju naturligtvis påtalats och anmälts ett antal gånger av den nu, luttrade personalstyrkan med dess chef, likaså av nya energiska fröknar som ännu inte blivit alltför cyniska, utan någon större framgång. Jo en barnsäker grind, där man inte kan fastna har satts upp. Dock lyckas i alla fall Seb ta sig igenom utan större problem. Men sen står gården och förfaller mer och mer, om det inte vore för……
.. Den kreativa personalen som varje år bjuder in oss föräldrar att hjälpas åt under uppsluppna former att fixa till gården. Tillsammans har vi målat, planterat om, byggt en mack och en liten ”platå” som barnen älskar att leka vid. Likaså små kreationer som för tanken till Tom Tits vattenlekrum, där man har möjlighet att få utforska. Ja ni förstår ju vilket upplyft, och vad mycket glädje detta gör för alla, inte minst för barnen. Men säg den lycka som vara för länge…..
I förra veckan kom finbesök från Kommunalhuset på besök och beordrade förskolechefen att ta bort allt! Inget fick vara kvar, så säger reglerna! Bort med det bara! -Vilka regler då? frågar man sig och håll i er nu: EU-reglerna!! Jag trodde inte mina öron när jag hörde detta, men det var sant. Det var redan folk på väg för att riva allt.
Det är nämligen som så att enligt EU, så finns det vissa riktlinjer när det gäller sand och underlag, och hur lekplatsen ser ut. Behöver jag här tillägga att det finns absolut ingenting på denna gård som annars uppfyller EU´s regler. Så när kreativiteten och frivilliga händer tar tag i saken så kommer de stora viktigpettrarna, viftande med sina pekpinnar och hänvisar till EU. Det är så att man blir lätt illamående.
