Är det någon mer än jag som har märkt av den typiska kylan som alltid kommer smygande så här års? Ja förmodligen, men vissa saker blir man lika överraskad åt varje gång det händer. Det är som med första snön och trafiken t ex. När första flingorna landat på asfalten, står hela samhället som öppna fågelholkar och kliar sig i huvudet av förvåning. Den här tiden är kanske inte lika dramatisk, utan man upptäcker sig själv på avdelningen för mössor och vantar i klädbutiken. Kanske man börjar plocka fram matchande ljus och filtar i stugorna. Och är det denna helg man för sista gången sitter på sin altan eller balkong och låter solen kittla på nästippen?
För mig är hösten i vanliga fall ett slags nystart på något. Man låter sig inspireras av färgprakten ute i naturen, och jag tänker att jag ska plocka hem lönnlöv och dekorera hemmet med lönn och rönn. Likaså tänker jag mig en stor korg, till bredden fylld av nyplockade kantareller, som bara väntar på att få vända sig i smör. På plattan brevid står en kastrull med lingon och puttrar sakta, och ytterligare en platta puttrar en gryta med innehåll av rotfrukter och annat smått och gott. Ja, jag t o m kan tänka mig att sätta all denna färgprakt på pränt och ser ett staffli framför mig, där jag låter all den här inspirationen flöda över en duk…. Håll med om att tanken oftast är god..?! 
Istället plitar jag på mitt CV, sonderar terrängen i jobbdjungeln, och lyssnar på tystnaden.
