Jag befinner mig just nu ute på Väddö, i köket i en liten stuga vid en sjö. Det enda som hörs är en väggklocka som med bestämda steg, leder oss framåt i tiden. Sjön är alldeles spegelblank, ibland kan man se små ringar som uppenbarar sig försiktigt och sprider sig uti en jämn cirkel . Träden rasslar lite diskret, men annars är det helt tyst och stilla.
Såna här stunder är så sköna, de rensar huvudet och själen på nåt sätt. Det är som om hela jaget ställer sig i standby för en stund. Man är allt med inget på något sätt. Ett slags viloläge, som samtidigt fyller på med energi… Härligt!
