Hur ska jag hinna med att få ner allt? Hur ska jag hinna förmedla mina reflektioner när tiden bara rusar fram, och våren har tagiot plats i tillvaron.
Därför därute står knopparna sprickfärdiga och bara väntar på signalen att få explodera. Ljudet av fågelsången är tidvis bedövande, och värmen smyger sig närmare.
Därför känns det extra viktigt att förmedla och uppmana er alla att ta vara på den upplevelsen. För våren är fantastisk, den är som en enda gigantiskt pånyttfödelse, där vi kan känna livet. Stanna upp och njut av det en stund, om så bara en minut. För det går undan. Snart sitter ni vid uppdukat midsommarbord och då vänder det sakta och obönhörligt tillbaka. 
Utöver det händer ju förstås en massa saker, vårt gig i onsdags gick över förväntan bra, ja ännu bättre än sist. Jag hade tog en fika med en gammal barndomsvän, från förr. Och då menar jag verkligen barndomsvän från blöjålder, sandlåda, lekis och hela viddevipppen.
Att det var drygt 15 år sen vi sågs sist, kunde man inte ana. Det var härliga timmar av skratt åt tokiga minnen och ankdoter vi delade med oss till hennes tre jättesöta döttrar som var som kopior av henne. 
Gibbe fick lufta sig lite på egen hand i fredags kväll, och blev utlånad till ett band som var på gästspel på Strand. Only Ones hette de, och var riktigt bra, och Gibbe själv verkade trivas, så bra att han fick åka med till Malmö igår. Han kommer hem ikväll igen, jag saknar honom..
Men i all denna våryra, stannar jag ändå upp emellanåt. Jag fick nämligen ett väldigt tragiskt besked om en fd. kollega som jag jobbat/umgåtts med mkt i början av min karriär på Företaget. Hon somnade in, efter en tids kamp mot sin sjukdom, och efterlämnade sig en stor familj, bl a sin sambo och två små barn. 
Tankar och minnen rusar igenom mitt huvud, och det är svårt, men ändå inte, att förstå. Jag ska återkomma till henne lite senare, när det är lite lugnare här.
Så ännu en gång, dra ett djupt andetag och njut av våren.
