Jag tänkte jag skulle bara slinka in en snabbis bara för att säga nånting i torsdags, men förmodligen hade det blivit så här: !!!!! 
Plus att tiden räckte inte till. Det var full fart från tidig morgon tills halv fyra i igår natt då mitt huvud nådde kudden.
Eventet, giget, projektet som vi har donat med gick av stapeln i torsdags, och hela dagen var som sagt en hektisk och fjärilsflimrande dag. Och den var fantastiskt rolig. Efter soundcheck och genomgångar, kom Mathilda som skulle fixa mitt hår. Från början var det tänkt att hon kunde kapa av allt, det var ändå dags, men hon hade andra idéer. Resultatet blev kanonbra, och jag var helnöjd. Sen hade jag en liten stund för mig själv i logen och fix till mig. Under den tiden rusar många tankar igenom ens huvud. ”Vad sjutton har jag gett mig in på” o liknande. Det kanske var dumt att sätta sig där helt ensam…?
Nåväl, till slut kunde jag släppa ångesten samtidigt som jag var klar, och gick upp. Folk hade börjat strömma till, och det var SÅ HIMLA roligt att känna stämningen. Och att få återse alla man en gång i tiden umgicks med. 
Det svåraste med såna här events, där man både står som lite värdinna och ska upp på scen samtidigt är ju att hinna med att prata med alla. Det vet man ju med sig bara man har en mindre tillställning hemma, precis så var det här. Dessutom är man lite halvhispig och osammanhängande. Åtmisntone tror man det, för tankarna är ju precis överallt.
Limpan, som skulle upp först missade jag tyvärr. Han hade gjort sin egna tolkning av Edith Piaff, men jag hörde att han gjort succé. Själv befann jag mig ännu en gång inne på toan, för att samla mig. Men allthar filmats, så jag får se i efterhand. Därefter körde Måsse sitt set, och han var igen helt fanastisk. Jag skulle kunna sitta enhel dag och lussna, med ett ett gäng näsdukar, för hans musik når känslorna. Så vackert är det. Honom kommer ni få höra mer utav.
Till slut var det då dags, då det inte längre fanns någon återvändo…… Tidigare än planerat, då publiken blev otålig, så stegade vi upp…. De stegen, och de tankarna är svårt att sätta ord för, ja det var inga tankar egentligen, utan mer ett slags tunnelseendefokus som var så laddat. I med sladdarna, på med ljudet och så körde vi på direkt……
Folk gick igång direkt, de skrek, dansade och viftade med armarna, kameror som bixtrade och glada miner. Då släppte allt, vi ägde scenen och vi ägde lokalen. Ja vi ägde nog hela världen till slut!
