Jag är glad över att februari månad snart är slut. Det ger mig lite hopp om ljusare och framför allt varmare tider. Gärna med lite vårtecken. Kan man beställa det redan nu?
Igår var min tanke att jag skulle sätta mig ner under kvällskvisten och vara riktigt djup. Jag tänkte spy lite tankegalla över saker och ting, och öppna mig lite. Jag hade förberett mig med en flaska Rioja, plockat fram julklappsglasen och huvudet var fullt med känslor och grubblerier som ville ut. Nu blev det inte så, av flera anledningar. Kanske det var lika bra.
Ibland kan det bli lite knepigt när man befinner sig på kanten till avgrunden. Någonstans vet man att det finns massor av bra saker i livet som är värt att kämpa för, och leva för. Att man trots allt är en god människa som gör så gott man kan för att bidra till världsfreden. Samtidigt har självkänslan åkt sig på en rejäl omgång, och man slår inombords hårt , riktigt hårt på sig själv, och tycker man är så jävla värdelös och misslyckad. Precis ens omgivning säger. Trots att förnuftet vet att detta egentligen inte handlar om mig…
Jag vet ju att jag har förmåga, att jag har jävligt bra sidor hos mig själv. Men ibland är det som om när jag vill utnyttja dem så dras mattan bort från mig. Vem fan tror jag att jag är egentligen? Det är tur att jag ska träffa min coach på tisdag, så hon får skaka om mig lite grann.
Idag skiner solen, det ska vi ta vara på. Och imorgon ska småfolket och jag åka ut till Ynglingen och äta brunch. Det är också små detaljer som förgyller. 
Let´s be careful out there..
