Idag fyller min storebror år. Han är närmsta släkt jag har här i Sverige, om jag räknar bort mina barn. Det är han som bor på Gotland, och härbärgerar oss när han har jobb att göra i Stockholm. Det är då vi får lite tid att umgås, och ta igen gamla förlorade år.
För saken är den att när jag föddes var han på väg in i skolåldern, 6 och ett halvt år. Då är man ganska uppfylld av annat än småsyskon. Sen var han en väldig lugn och beskedlig liten pojke. Nyfiken och vänlig, som levde ganska behagliga dagar i allsköns ro på Rörstrandsgatan. Sen var det slut på friden, när lillasystern kom. Då var lugna dagar förbi, och med flytten ut till den nya förorten Jakobsberg blev han dessutom tvungen att dela rum med det lilla knytet. Ett knyte som var allt annat än knyte, snarare en ren pain in the ass har jag förstått. Hans raka motsats. Jag har förtsått i efterhand, när man kan se det ur vuxet och bildat perspektiv, att han hade det nog inte så lätt.
I skolan glänste han som en stjärna, han var mönsterbarnet, sen kom syrran….. prickarna blektes brutalt bort och det blev monsterbarnet.. Och när skoltiden var över ägnade han sig åt att resa några varv runt jorden. Helst genom att lifta. Alltså blev det inte så mycket tid för oss att komma varandra så där nära, vilket jag kunde sakna. Jag avundades de som hade när relation med sina syskon. Men då var vi för olika helt enkelt, ja så olika så det slog gnistor emellanåt.
Åren gick, och vi fick väl lite bättre kontakt, men så byggde vi upp egna familjer, och alla med familj vet ju hur mycket tid och energi det tar. Vi hördes av nån gång ibland, och sågs nån gång ibland. Det var först när vår mor gick bort för 3 och ett halvt år sen, som det verkligen vände. Vilket var en positiv vändning för oss. Banden blev starkare, och plötsligt inser man hur lätt man har att prata, och nånstans delar man samma uppfattning om saker och ting.
Nåväl, idag är det hans fördelsedag i alla fall, vilken han firar hemma på Gotland med sin familj med norsk kringla, kaffe och förmodligen en supergod middag med ett gott glas vin till. Och det är han värd. Vi får passa på att fira honom när han kommer hit snart igen. 
Så STORT GRATTTIS till dig Rålle!
