Nån dag framöver ska jag försöka framställa en av mina metaforer när det gäller livet och levandet. Den kan som sagt beskrivas på olika sätt. Det som ändå är rätt komiskt, är när man inom loppet av en timme genomgår en totalförvandling från en ledsam sorg och håglöshet, till en härlig bubblande känsla av glädje.
Det var det som just hände mig. Jag satt i köket och hamnade i en dialog som tog direkt på mina känslor. Det handlade om svek och knivar i ryggen. Smärtsamt värre m a o. Jag tog illa vid mig. Och med kampen med att hålla tillbaka känslorna för att inte falla, så börjar man ju att fixa med småsaker för att lura bort det där jobbiga. Gnuggade extra noga vid en punkt på köksbordet eller diskbänken som extra fläckig ut just då t ex.
Sen går man och sätter sig vid datorn en stund, för att kolla ev. meddelanden på Facebook, sen mailen. Där väntar en moderering härifrån, och jag går in och läser…. På en tiondelssekund förvandlas de där brännande bakom ögonlocket till stora glädjetårar och glada tillrop, då jag läser inlägget och från vem det är. Och plötsligt är dagen räddad. 
Visst är livet fantastiskt ibland!!
