Förra våren var vi i Tandådalen över helgen med jobbet. Det var en minnesvärd helg, hela vägen från garaget på jobbet på torsdagen, tills söndagen när jag blev avsläppt utanför porten. Då har jag tillammans med 7 andra personer, skrattat i princip hela helgen, med träningsvärk som påföljd. 
Jag kan lugnt påstå att det var en av de roligaste bilresor jag gjort under alla dessa år jag nu har turnerat runt, och det är en del.
I vilket fall, en av kvällarna under middagsminglet så kom detta med bloggen på tal, och det visade sig att ingen av de andra hade riktigt nån hum om vad det var. Så nyfikenheten var stor och frågorna var många runt detta med bloggandet. Jag föreslog nämligen att vi skulle kunna starta en blogg om oss. 
(Med tanke på alla dokusåpor om olika arbetsplatser och företeelser så var ju detta hyperintressant, för hos oss hände det ju alltid nånting.) Tyvärr hände det så mycket grejer sen när vi kom tillbaka, så varken tid eller energi fanns för att avsättas till nån blogg… då.
I mitt avskedsmail till gruppen nämnde jag att jag skulle kunna skriva en roman om var och en av de underbara människorna, men då tiden var sen, och känslorna svallade över vid tangentbordet, lovade jag att avsätta en egen kategori för dem här, där jag vid tillfälle kunde ösa mina superlativer och kärleskförklaringar till dem, och samtidigt återkomma till nåt roligt minne. 
(Och nej Anna, jag har inte glömt våran deal. )
Så här kommer mitt första meddelande till Cirkus Karusell: Hoppas ni mår bra, och att ni haft en underbar jul&nyårsledighet med allt vad det innebär. Bamsekramar till er alla! <3
Hej vännen, tänker ofta på dig och din situation och hoppas att allt löser sig på bästa möjliga sätt för alla partner. Livit är ibland orättvist men försök att bita ihop och gå vidare (man måste det). Hos oss är det lite stökigt och bökigt just nu men det beror på att vi rört oss 2 tr. upp och det kommer att bli jättebra, du får själv komma och kolla. Kram på dig//Killie M
<3 Killi M! <3 Världens bästa Killi!