Min senaste rapport visade sig ha två dagar kvar, och nu har det hunnit gå några dagar. Det beklagar jag, men livet därutanför fick prioriteras, och däremellan har jag varit helt slut och somnat i en hög så fort jag satt mig ner. (Vilket är en naturlig och vanlig reaktion från min kropp som helt enkelt knockar mig, när en del händelser uppkommer och man varit i högvarv en tid)
I vilket fall, på måndagsmorgonen hade jag glömt bort att jag skulle ha medlyssnare hos mig dessa två dagar, som skulle ta över mina sysslor. Så i två dagar har vi ägnat oss åt turboupplärning, där hon fått knappa, och jag har suttit brevid medan jag rensat skrivbord, och med smålappar sufflerat inkommande samtal. Efter de premisserna så tror jag vi klarade det rätt bra. Det återstår att se, hon somnade i alla fall inte denna gång. 
Dock insåg jag hur mycket roliga saker man samlar på sig, och några små kortare minnesresor hanns ju med, under rensningens gång. T ex en gammal körhandbok om säkerhet, där illustrationen var mer än underhållande. Likaså, gamla klisterlappar med checklistor, som var aktuella under en viss kampanjtid. Manualer och pärmar, kursmaterial och ännu mer papper. Och småsaker som kan vara bra att ha i en låda. Vad sägs om en miniflaska porsbrännvin t ex? Den har legat där sedan jag tog över detta skrivbord för några år sen, och har fått hänga med, fortafarande orörd, som en liten inventarie i lådan. Eller en liten batteridriven halloweenlykta? Små märkliga ting som vittnar om olika händelser.
Nåväl, tisdagen den 30 december ca. kl 21.00 lämnade jag byggnaden som sen den 14 juni 1999 varit min fasta punkt och trygghet i mångt och mycket. Då var skrivbordet rent, lådor och dator tömda, och de sista mailen var skickade. Allt hade gått smärtfritt och riktigt bra, fram tills det sista mailet till de närmaste i gruppen. Då brast det och tårarna rann, allt medan jag försökte få ner tankar och känslor i ord till dem. Ett par minivindrutetorkare på glasögonen hade suttit bra då. Så det blev inte så långt mail, men budskapet till dem gick nog fram ändå. 
Därefter kunde jag lämna byggnaden, på vägen ut släckte jag ner tomma småutrymmen som verkade onödigt att låta stå tänt, det kändes plötsligt väldigt viktigt att göra det just då. Gick ut i ett duggregnande Stockholm ner till det iskalla skenet i tunnelbanan, betraktade omgivningen med nya ögon som jag inte gjort tidigare. Tyvärr missade jag damen som jag brukar köpa ”Situation Stockholm” utav vid uppgången. Bara det är ju en anledning till att åka till Mariatorget en annan dag. Om inte så uppmanar jag er alla som har vägarna förbi där, att hälsa på henne, köp en tidning av henne! Jag vet inte vad hon heter, men hon brukar försöka åka upp till Kiruna emellanåt för att hjälpa sin sjuka mor, när hon inte är på plats. Så se henne, och köp en tidning!
Nåväl, väl hemma efter min sista långa arbetsdag, möttes jag av min lilla tvååring som väntat enträget på sin mor, en kvart senare låg vi och snusade i hennes säng.
